Remissvar: En skyldighet för kommuner och regioner att anmäla anställda som är misstänkta för brott

Förslaget i promemorian innebär att de regler om åtalsanmälan som gäller för statligt anställda enligt 22 § lagen (1994:260) om offentlig anställning (LOA) även ska omfatta anställda hos kommuner, regioner och kommunalförbund. Arbetsgivarverkets medlemmar, bland annat de brottsbekämpande myndigheterna, berörs indirekt av förslaget.

Arbetsgivarverket delar bedömningen att arbetet med att motverka och upptäcka korruption och andra oegentligheter i offentlig verksamhet är av stor betydelse. Brott som begås inom ramen för en offentlig anställning riskerar att allvarligt skada allmänhetens förtroende för den offentliga verksamheten och därmed också dess legitimitet. Arbetsgivarverket ser därför positivt på åtgärder som syftar till att stärka den förmågan. Samtidigt är det viktigt att alla delar av ett lagförslag och dess konsekvenser behandlas grundligt.  

Mot den bakgrunden vill Arbetsgivarverket lämna följande synpunkter på förslaget. Rubriceringen i remissvaret följer den i promemorian. När det anges kommuner och regioner inkluderas även kommunalförbund, liksom gjorts i promemorian.

3 En skyldighet för kommuner och regioner att anmäla anställda som är misstänkta för brott

Arbetsgivarverket noterar att promemorians problembeskrivning, bland annat i avsnitt 2.3 och 3, i princip uteslutande uppehåller sig kring förekomsten av eller risken för korruption i kommuner och regioner. Bestämmelsen om åtalsanmälan i 22 § LOA omfattar dock många fler typer av brott än som kan sägas utgöra korruption. Ändå saknar promemorian en analys och beskrivning av vilka andra brott som kan bli aktuella att anmäla inom kommuner och regioner. Därmed framgår det inte av beredningsunderlaget varför kommuners och regioners anmälningsskyldighet ska omfatta även den brottslighet som inte kan sägas höra till korruptionsbrott. I avsnitt 6.1 bedöms uppräkningen i 22 § LOA som ”väl avvägd”, men det lämnas inte någon närmare redogörelse för den bedömningen i förhållande till kommuner och regioner. Sammanfattningsvis anser Arbetsgivarverket att alla delar av förslaget skulle behöva belysas och motiveras mer djupgående för att i en fortsatt beredning kunna ligga till grund för lagstiftning.

5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I promemorian görs bedömningen att lagändringarna inte är sådana att de motiverar särskilda övergångsbestämmelser. Enligt Arbetsgivarverket finns det dock frågor som skulle behöva analyseras och besvaras i det avseendet.

Det framgår inte om anmälningsplikten från och med ikraftträdandet även ska avse handlingar som har begåtts före den tidpunkten. Om även sådana handlingar ska omfattas, skulle en bedömning behöva göras avseende ageranden som redan har lett till arbetsrättsliga eller disciplinära åtgärder. Lagförslaget innebär att brott ska anmälas direkt till åklagare. Det vore fördelaktigt om det av beredningsunderlaget framgick vad som ska gälla om en polisanmälan redan har gjorts före ikraftträdandetidpunkten, och kanske särskilt om polisen redan har överlämnat ärendet till åklagare.

Arbetsgivarverket noterar att tidpunkten för ikraftträdandet ligger relativt nära i tiden. Som anges under nästa avsnitt kan det antas att förslaget föranleder behov av informations- och kompetenshöjande insatser samt att nya rutiner tas fram i kommuner och regioner. Tiden för sådana insatser bör inte underskattas.

6 Konsekvenser

I promemorian görs bedömningen att en anmälan tar som mest två timmar i anspråk till en kostnad om ca 600 kronor per timme. Det framgår inte hur den uppskattningen har gjorts. Utifrån Arbetsgivarverkets erfarenhet av stöttning och råd till medlemmar som hanterar åtalsanmälningar, framstår uppskattningen av tid och kostnad som mycket underskattad.

En viktig förutsättning för att kommuner och regioner ska kunna uppfylla skyldigheten att anmäla brott till åtal enligt förslaget är att de har eller tillskansar sig straffrättslig kompetens. Det krävs exempelvis kunskap om straffskalor för de brott som inte räknas upp i 22 § LOA och om brottsrekvisit. Arbetsgivarverket ställer sig tveksam till bedömningen som görs i avsnitt 6.5 om att förslaget inte medför behov av särskilda informationsinsatser.

Sammantaget kan det förmodas att förslaget föranleder kommuner och regioner att avsätta såväl ekonomiska som personella resurser för att hantera en anmälningsskyldighet enligt 22 § LOA.

Arbetsgivarverket noterar att promemorian saknar en arbetsrättslig analys av förslaget. Det skulle exempelvis behöva belysas vilka risker för anställningsförhållandet förslaget kan få, bland annat i förhållande till risken för obefogade åtalsanmälningar. Det skulle vidare behöva beskrivas vilka konsekvenser förslaget får i och med att kommuner och regioner inte kan använda sig av den kollektivavtalade disciplinpåföljden efter att en åtalsanmälan har gjorts, förrän ärendet har avslutats hos åklagare.

Gällande konsekvenser för statliga myndigheter anser Arbetsgivarverket att förslaget kan förväntas öka trycket på Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten, bland annat i form av ett ökat ärendeinflöde.

Det är viktigt att konsekvenserna av förslaget följs upp och tas om hand. Av promemorian framgår inte hur och när utvärdering ska ske (jfr 7 § förordning (2024:183) om konsekvensutredningar).

Beslut i detta ärende fattas av generaldirektör Ann Follin efter föredragning av utredare Wanda Ahlenius. I ärendets slutliga handläggning deltog också förhandlingschef Andreas Nyström, gruppchef analys och påverkan Kristofer Jervinge och chefsjurist Hanna Schmidt.