Organisation och uppdrag

Arbetsgivarverket är medlemmarnas forum och verktyg för att utveckla arbetsgivarpolitiken och för att sluta kollektivavtal för de cirka 285 000 anställda. Medlemmarna styr och finansierar verksamheten.

Arbetsgivarverkets uppgift är att:

• ansvara för centrala förhandlingar med de fackliga organisationerna
• företräda staten i arbetsrättsliga tvister 
• utveckla och samordna den statliga arbetsgivarpolitiken genom samverkan med medlemmarna.

Verket är uppbyggt som en medlemsstyrd förening och verksamheten finansieras huvudsakligen genom medlemsavgifter. Avgiftens storlek beräknas som andel av respektive medlems bruttolönesumma.

Arbetsgivarverket är också en förvaltningsmyndighet vilket innebär att den lyder under regeringen.

Arbetsgivarverket har cirka 70 medarbetare. Generaldirektör i Arbetsgivarverket är Christina Gellerbrant Hagberg. Arbetsgivarverkets ledningsgrupp består av generaldirektören och de fem enhetscheferna.

Arbetsgivarverkets ledningsgrupp

Arbetsgivarverkets medlemmar

Arbetsgivarverkets medlemmar består av cirka 250 myndigheter och affärsverk men också andra arbetsgivare med anknytning till det statliga området. Medlemmarna har tillsammans cirka 285 000 anställda. Medlemmarna i Arbetsgivarverket delas in i olika sektorer i huvudsak baserat på verksamhetsinriktning. Det finns två medlemsråd som är rådgivande till Arbetsgivarverkets styrelse. Medlemsråden bidrar till att få fram bra beslutsunderlag i det gemensamma uppdraget att utveckla och samordna den statliga arbetsgivarpolitiken.

Medlemmarnas inflytande

Varje medlems högsta chef utser en medlemsföreträdare som representerar medlemmen i någon av Arbetsgivarverkets sektorer. Att vara medlemsföreträdare förutsätter ett mandat att företräda den egna verksamheten i arbetsgivarfrågor och ett aktivt deltagande vid sektormötena.

Fem sektorer

Det finns fem sektorer. Varje sektor träffas tre till fyra gånger per år för att diskutera aktuella arbetsgivarfrågor, utbyta erfarenheter och bidra till att driva och utveckla den statliga arbetsgivarpolitiken. Indelningen i sektorer görs främst utifrån verksamhetsinriktning enligt följande:

• Sektor 1: Allmän offentlig förvaltning, försvar, samhällsskydd och rättskipning.
• Sektor 2: Näringslivsfrågor, Miljöskydd samt Bostads- och samhällsutveckling.
• Sektor 3: Hälso- och sjukvård, kultur, utbildning och socialt skydd.
• Sektor 4: Universitet och högskolor.
• Sektor 5: De till antalet största medlemmarna exklusive lärosäten.

Två medlemsråd

Medlemsråden är rådgivande organ till Arbetsgivarverkets styrelse. Råden bidrar till att få fram bra beslutsunderlag i det gemensamma uppdraget att utveckla och samordna den statliga arbetsgivarpolitiken. Ledamöter är medlemsföreträdare och kommer från alla sektorer och representerar både stora och små myndigheter. Ledamöterna bidrar med sina samlade kunskaper och erfarenheter och agerar utifrån ett arbetsgivarpolitiskt helhetsperspektiv.

Styrelsen

Styrelsen utses av regeringen på förslag från Arbetsgivarkollegiet (se nedan) och består av högst 15 medlemschefer. Rikspolischef och överbefälhavare är obligatoriska ledamöter. Styrelsen anställer Arbetsgivarverkets generaldirektör som också är ledamot i styrelsen.

Arbetsgivarverkets styrelse

Arbetsgivarkollegiet

Arbetsgivarkollegiet är Arbetsgivarverkets högsta beslutande organ och sammanträder en gång per år. Ledamöter är varje medlems högsta chef. Kollegiet beslutar om Arbetsgivarverkets inriktning och hur de statliga arbetsgivarna gemensamt ska agera. Det beslutar också om medlemsavgift och ger förslag till ledamöter i Arbetsgivarverkets styrelse.

Medlemsundersökning

Arbetsgivarverket genomför varje år en medlemsundersökning. Resultaten från undersökningen rapporteras till Regeringskansliet via årsredovisningen, återkopplas i medlemsorganisationen och används till planering och utveckling av verksamheten. Medlemsundersökningen består av två delar.

Webbenkät till medlemsföreträdare för att utvärdera övergripande, styrande och stödjande mål som inte utvärderas på annat sätt. Medlemsföreträdarna besvarar enkäten som representant för sin verksamhet och utifrån Arbetsgivarverkets uppdrag som arbetsgivarorganisation. Denna del utgör vårt underlag för resultatbedömningar.

Intervjuundersökning med medlemschefer för att få en fördjupad bild av hur Arbetsgivarverkets stöd till myndighetscheferna fungerar och på vilket sätt det kan utvecklas och bli bättre.

Den arbetsgivarpolitiska delegeringen

Arbetsgivarverket bildades 1994 efter att riksdag och regering beslutat om den arbetsgivarpolitiska delegeringen inom staten. Det innebar att statlig sektor blev en del av den svenska modellen för avtalsförhandlingar. Innan den arbetsgivarpolitiska delegeringen infördes var det regeringen som ytterst ansvarade för löneförhandlingar och lönebildningen på statens område. Genom delegeringen har regering och riksdag delegerat ett partsansvar i lönebildningsfrågor till Arbetsgivarverket och dess medlemmar. 

Den arbetsgivarpolitiska delegeringen har haft stor betydelse, inte bara för utvecklingen av svensk statsförvaltning utan för hela den svenska lönebildningen, något du kan läsa mer om i vår jubileumsskrift.

Arbetsgivarverkets jubileumskrift Från politisering till professionell arbetsgivarroll - Arbetsgivarpolitik i statlig sektor 1994-2014 (pdf, 9,6 MB)

Lyssna på vårt poddavsnitt:

Arbetsgivarpodden #23 Den arbetsgivarpolitiska delegeringen

Det arbetsgivarpolitiska uppdraget

Regeringen har delegerat stora delar av arbetsgivarpolitiken till myndigheterna och deras högsta chef. Myndigheterna har därmed ett självständigt arbetsgivaransvar för personal och organisation av verksamheten tillsammans med ett gemensamt uppdrag.

Fram till 1994 ansvarade regering och riksdag för lönebildningen på det statliga området. Samma år genomfördes en reform som innebar att arbetsgivarpolitiken, som är en del av förvaltningspolitiken, delegerades till respektive myndighet. Delegeringen innebar att lönebildningen därigenom skulle ske på myndighetsnivå. Samtidigt infördes ramanslagssystemet och de statliga arbetsgivarna blev obligatoriska medlemmar i sin då, nybildade arbetsgivarorganisation Arbetsgivarverket. Verket fick till uppgift att samordna och utveckla den delegerade arbetsgivarpolitiken, förhandla de centrala avtalen, ge råd och stöd samt företräda myndigheterna i arbetstvister.

Reformen bekräftade den svenska modellen där självständiga parter på arbetsmarknaden - inte lagstiftaren - ansvarar för lönebildningen.

Delegerat ansvar och krav på arbetsgivarsamverkan

Av den arbetsgivarpolitiska delegeringen följer att Arbetsgivarverket är arbetsgivarorganisation för statlig sektor och samtliga myndigheter under regeringen är obligatoriska medlemmar. Arbetsgivarverket har också ett antal frivilliga medlemmar.

Arbetsgivarverket ansvarar för utveckling och samordning av den statliga arbetsgivarpolitiken tillsammans med sina medlemmar. Denna samordning kallas arbetsgivarsamverkan och slås bland annat fast i myndighetsförordningen som gäller alla myndigheter.

Ett resultat av arbetsgivarsamverkan är den gemensamma strategin för statliga arbetsgivare. Strategin beslutas av statliga verksamheters högsta chefer och pekar ut ett antal viktiga förändringsområden som har betydelse för myndigheternas ekonomi, kompetensförsörjning och möjligheter att bedriva en effektiv verksamhet.

Strategin är ett stöd för ledare på alla nivåer i arbetet med att utveckla och skapa effektiva statliga verksamheter. Genom att alla medlemmar omsätter strategin till konkret handling stödjer strategin en önskvärd utveckling av den statliga sektorns verksamheter.

Den lokala arbetsgivarpolitiken

Den arbetsgivarpolitiska delegeringen ger varje myndighet stor frihet under ansvar att självständigt utforma den lokala arbetsgivarpolitiken. Till exempel besluta om organisation, arbetsprocesser, lönebildning och kompetensförsörjning, samverkan samt tillämpning av arbetstider och allmänna villkor i övrigt.

Den lokala arbetsgivarpolitiken ska gagna såväl verksamheten som medarbetarna. Den ska överensstämma med den gemensamma arbetsgivarpolitiken, det vill säga de centrala statliga kollektivavtalen och regeringens övergripande mål för de statliga arbetsgivarfrågorna. Den lokala arbetsgivarpolitiken ska också utformas så att den stödjer de gemensamma arbetsgivarpolitiska strävanden och målbilder som kommer till uttryck i Strategi för statliga arbetsgivare.

Strategi för en statlig arbetsgivarpolitik

Arbetsgivarverket har i samverkan med medlemmarna tagit fram en arbetsgivarpolitisk strategi, för att stödja effektiva verksamheter och säkerställa långsiktig kompetensförsörjning. Strategin är ett värdefullt verktyg i vårt utvecklingsarbete.

Den arbetsgivarpolitiska strategin