Diskriminering

En förenklad beskrivning av diskriminering enligt diskrimineringslagen innebär att någon missgynnas eller kränks. Missgynnandet eller kränkningen ska ha samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna.

Arbetsgivaren ska arbeta för att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. En förenklad beskrivning av begreppet diskriminering är att någon missgynnas eller kränks och där missgynnandet eller kränkningen har samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna ovan. Det följer av diskrimineringslagen (2008:567).

Enligt lagen kan diskriminering vara direkt och indirekt diskriminering, bristande tillgänglighet, trakasserier, sexuella trakasserier och instruktion att diskriminera. Diskriminering innebär ett missgynnande eller en kränkning av någons värdighet.

Aktiva åtgärder

Från och med den 1 januari 2017 gäller nya bestämmelser i diskrimineringslagen om aktiva åtgärder för att motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter. De gäller samtliga diskrimineringsgrunder (se ovan).

Arbetsgivaren ska genom aktiva åtgärder förebygga och motverka diskriminering samt främja lika rättigheter och möjligheter. De områden som omfattas av kravet på aktiva åtgärder är arbetsförhållanden, bestämmelser och praxis om löner och andra anställningsvillkor, rekrytering och befordran, utbildning och övrig kompetensutveckling samt möjligheter att förena förvärvsarbete med föräldraskap. Arbetsgivaren ska inom dessa områden bedriva ett systematiskt arbete med att undersöka och analysera risker för diskriminering eller andra hinder för enskildas lika rättigheter och möjligheter, vidta åtgärder som undanröjer de upptäckta riskerna och hindren, samt följa upp och utvärdera det genomförda arbetet.

I arbetet med aktiva åtgärder ska arbetsgivare och arbetstagare samverka.

Vidare ska arbetsgivaren ha riktlinjer och rutiner för sin verksamhet i syfte att förhindra trakasserier och sexuella trakasserier. Riktlinjer och rutiner ska också omfatta repressalier, bestraffning från arbetsgivaren, då en arbetstagare har anmält eller påtalat att arbetsgivaren handlat i strid med lagen eller då arbetstagaren avvisat eller fogat sig i arbetsgivarens trakasserier eller sexuella trakasserier. Riktlinjerna och rutinerna ska följas upp och utvärderas.

Det åligger arbetsgivaren att främja jämn en könsfördelning i skilda typer av arbeten, inom olika kategorier av arbetstagare och på ledande positioner. Det ska göras genom utbildning, annan kompetensutveckling och andra lämpliga åtgärder. Åtgärderna ska följas upp och utvärderas.

Därutöver innehåller diskrimineringslagen ett krav på lönekartläggning. Arbetsgivaren ska årligen analysera och kartlägga skillnader i lön mellan kvinnor och män som utför arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt samt analysera om förekommande löneskillnader har direkt eller indirekt samband med kön.

Alla arbetsgivare ska arbeta med aktiva åtgärder. Den arbetsgivare som har 25 eller fler anställda är skyldiga att dokumentera arbetet. Kravet på dokumentation av lönekartläggning gäller dock arbetsgivare som har 10 anställda eller fler.

Diskrimineringsombudsmannen har tillsyn över att lagen efterlevs.