Sjukskrivning och arbetslivsinriktad rehabilitering

Rehabilitering är ett samlingsbegrepp för alla åtgärder av medicinsk, social och arbetslivsinriktad art. Arbetslivsinriktad rehabilitering är de insatser som behövs för att den som har drabbats av sjukdom ska kunna återfå sin arbetsförmåga.

Sjukskrivning och arbetslivsinriktad rehabilitering

Öppna alla

Arbetsgivaren ska svara för en god och säker arbetsmiljö, arbeta med förebyggande åtgärder och vid behov stå för sjuklön och arbetslivsinriktad rehabilitering.

Arbetstagare å sin sida måste uppfylla vissa krav för att få rätt till ersättning och han eller hon är också skyldig att medverka till sin egen rehabilitering.

Regler om ersättning vid sjukdom och bestämmelser om rehabilitering finns dels i lagar, dels i kollektivavtal.

Lagreglerna finns främst i lag (1991:1047) om sjuklön (SjLL) och i Socialförsäkringsbalken, SFB (2010:110).

Reglerna om kollektivavtalad lön under sjukfrånvaro och rehabi-litering för statligt anställda finns i villkorsavtal/villkorsavtal-T och i affärsverksavtalen (AVA/AVA-T).

Hur långt arbetsgivarens rehabiliteringsansvar sträcker sig går även att utläsa ur Arbetsdomstolens praxis.

Frågor och svar

Frågor och svar Sjukfrånvaro

 

En arbetstagare som inte kan arbeta på grund av sjukdom har genom lagen om sjuklön (SjLL) rätt till sjuklön från arbetsgivaren om vissa förutsättningar är uppfyllda. Lagen om sjuklön (SjLL) omfattar alla arbetstagare oavsett om arbetstagaren har en statlig, kommunal eller privat arbetsgivare.

Vissa av SjLL:s regler är dispositiva. Det innebär att det genom kollektivavtal kan göras avvikelser från vissa av lagens regler. En förutsättning är att avtalet har träffats eller godkänts på förbundsnivå på arbetstagarsidan. Det gäller regeln om läkarintyg från och med åttonde dagen, regeln om försäkran och dess innehåll. Dessutom kan den närmare beräkningen av lön och andra anställningsförmåner ske utifrån bransch- och arbetsanpassade avtalsbestämmelser.

Lagen om sjuklön omfattar den som anställts tills vidare eller har en tidsbegränsad anställning som avser minst en månad. Om den avtalade anställningstiden avser kortare tid än en månad krävs enligt SjLL att den anställde har tillträtt anställningen och därefter varit anställd under en sammanhängande tid av 14 kalenderdagar.

Enligt SjLL är arbetsgivaren skyldig att betala sjuklön till arbetstagaren under de 14 första dagarna av sjukfrånvaron om villkoren för rätt till ersättning är uppfyllda. Den första dagen i sjuklöneperioden är enligt SjLL en karensdag då ingen sjuklön betalas. Från och med dag två till och med dag 14 är ersättningen 80 procent av månadslönen och andra anställningsförmåner som arbetstagaren går miste om på grund av sjukfrånvaron.

För att få sjuklön måste arbetstagaren sjukanmäla sig till arbetsgivaren. Sjukanmälan ska enligt Villkorsavtal/Villkorsavtal-T göras snarast möjligt. Arbetsgivaren är inte skyldig att betala sjuklön innan sjukanmälan gjorts. Arbetstagaren ska lämna arbetsgivaren en skriftlig försäkran om att han eller hon varit sjuk och i vilken omfattning sjukdomen har satt ner arbetsförmågan. Från och med den åttonde dagen i sjukperioden är arbetsgivaren inte skyldig att betala sjuklön om inte arbetstagaren styrker nedsättningen av arbetsförmågan genom intyg från läkare. Enligt Villkorsavtal/Villkorsavtal-T kan arbetsgivaren, om det finns särskilda skäl, begära läkarintyg från första dagen i sjukperioden.

För den som inte har rätt till sjuklön gäller socialförsäkringsbalken och dess regler om sjukpenning. Det är Försäkringskassan som fattar beslut om sjukpenning. Enligt SjLL är arbetsgivaren skyldig att anmäla de sjukfall som fortsätter efter sjuklöneperioden slut. Anmälan ska göras till Försäkringskassan inom sju kalenderdagar efter sjuklöneperiodens slut. Efter sjuklöneperiodens slut prövas arbetstagarens rätt till sjukpenning av Försäkringskassan.

Från den 15:e kalenderdagen i sjukperioden kan Försäkringskassan betala sjukpenning på normalnivå om villkoren för detta är uppfyllda. Ersättningen är cirka 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten.

När arbetstagaren får sjukpenning från Försäkringskassan mellan dag 15 och 365 utgår avtalsreglerat sjukpenningtillägg från arbetsgivaren enligt Villkorsavtal/Villkorsavtal-T.

På inkomster upp till 7,5 prisbasbelopp är tillägget 10 procent. För inkomstdelar över 7,5 prisbasbelopp är tillägget 87,6 procent. Det innebär att arbetstagaren får en kompensation (sjukpenning plus ersättning från arbetsgivaren) med totalt cirka 90 procent av lönen.

Sjukpenning motsvarande 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten ska kunna utbetalas under maximalt 364 dagar inom en ramtid av de senast föregående 450 dagarna.

Sjukpenning på fortsättningsnivå

En person som har fått sjukpenning motsvarande 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten för maximalt antal dagar kan, efter skriftlig ansökan, beviljas sjukpenning på fortsättningsnivå. Sjukpenningen ska motsvara 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Före den 1 februari 2016 fanns en bortre tidsgräns för hur många dagar en person kunde få sjukpenning på fortsättningsnivå. Den innebar att sjukpenning på fortsättningsnivå normalt kunde betalas ut för högst 550 dagar. Det var endast i vissa undantagssituationer som fler dagar med sjukpenning på fortsättningsnivå kunde lämnas. Från och med den 1 februari 2016 finns inte längre någon sådan bortre tidsgräns.

Hel rehabiliteringspenning och förebyggande sjukpenning motsvarar det belopp som den anställde får i sjukpenning på normalnivå eller sjukpenning på fortsättningsnivå.

När arbetstagaren har blivit beviljad sjukpenning på fortsättningsnivå, det vill säga från och med dag 365, kompletterar arbetsgivaren, enligt Villkorsavtal/Villkorsavtal-T, sjukpenningen för de arbetstagare vars lön överstiger 7,5 prisbasbelopp med cirka 75 procent. Arbetstagaren får därmed en kompensation (sjukpenning plus ersättning från arbetsgivaren) med totalt cirka 75 procent.

Fler dagar med sjukpenning på normalnivå

Den som är arbetsoförmögen på grund av en allvarlig sjukdom kan, efter ansökan, få fler dagar med sjukpenning på normal nivå (80 procent) trots att sådan sjukpenning redan har utbetalats under 364 dagar inom ramtiden. Med allvarlig sjukdom avses dels sådana mycket allvarliga sjukdomar som till exempel vissa tumörsjukdomar, neurologiska sjukdomar som exempelvis ALS eller om personen väntar på transplantation av ett vitalt organ och dels andra tumörsjukdomar som i det enskilda fallet sätter ned personens arbetsförmåga samt andra allvarliga sjukdomar av likartad karaktär. Det finns ingen gräns för hur länge fler dagar med sjukpenning på normalnivå kan betalas ut.

Om arbetstagaren blir beviljad fler dagar med sjukpenning med 80 procent kompletterar arbetsgivaren istället sjukpenningen med 80 procent på den del av lönen som överstiger 7,5 prisbasbelopp.

Som arbetsgivare är du ansvarig för de anställdas arbetslivsinriktade rehabilitering om de blir sjuka och får en nedsatt arbetsförmåga. Du har endast ansvar för att vidta de arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder som kan ske inom eller i anslutning till den egna verksamheten med målet att arbetstagaren ska kunna fortsätta arbeta hos dig.

Vilka åtgärder som kan bli aktuella måste bedömas i varje enskilt fall och med hänsyn till andra faktorer som till exempel arbetsplatsens storlek, arbetsgivarens resurser och arbetstagarens egen medverkan.

Arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder

Arbetsanpassning

Som arbetsgivare har du ett lagstadgat ansvar att anpassa arbetet till den enskilde arbetstagarens förutsättningar. Det innebär att du ska ta hänsyn till arbetstagarnas fysiska och psykiska behov samt deras olika förutsättningar. Genom att anpassa arbetsuppgifter och arbetsplats kan du underlätta för den anställde att vara kvar i sitt arbete eller komma tillbaka efter en sjukskrivning.

Några exempel på anpassningsåtgärder för anställda är:

  • Anpassning av arbetsplatsen.
  • Anskaffning av tekniska hjälpmedel.
  • Anpassning av lokaler.
  • Anpassning av arbetsuppgifter och arbetsmetoder.
  • Anpassning av arbetstider.

Arbetshjälpmedel

Försäkringskassan kan lämna bidrag till arbetshjälpmedel som ett led i rehabiliteringen av en anställd när hjälpmedlet kan medföra att en längre tids sjukskrivning kan brytas och personen kan återgå i arbete. Arbetshjälpmedel kan också fylla en viktig funktion som förebyggande åtgärd.

Bidrag till arbetshjälpmedel kan, efter ansökan till Försäkringskassan, lämnas till både den anställde och arbetsgivaren. Den anställde ansöker själv om bidrag till sådana hjälpmedel som är av individuell karaktär. Arbetsgivaren ansöker om bidrag till sådana hjälpmedel eller anordningar som innebär ingrepp i arbetsgivarens egendom, till exempel att en lokal eller maskin måste byggas om. Bidrag lämnas inte för hjälpmedel eller anpassning som normalt behövs i verksamheten.

Arbetsprövning

Arbetsprövning var tidigare en av Försäkringskassans utredningsåtgärder som syftade till att ge information om vilken funktionsförmåga den anställde hade eller skulle kunna uppnå genom arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder. Denna utredningsåtgärd är nu borttagen.

Arbetsträning

När en anställd som har varit sjukskriven en längre tid åter ska börja arbeta ska Försäkringskassan först överväga om personen kan återgå successivt till arbetet genom deltidssjukskrivning. Om det inte är möjligt kan arbetsträning med rehabiliteringsersättning från Försäkringskassan vara en lämplig åtgärd för att den anställde lättare ska kunna komma tillbaka till arbetslivet. Arbetsträning innebär att den anställde i sin egen takt får träna upp sin förmåga att klara av sina tidigare eller nya arbetsuppgifter utan några egentliga krav på prestation eller liknande. Arbetsträningen bör genomföras på den arbetsplats där arbetstagaren har möjlighet att fortsätta arbeta efter avslutad åtgärd.

Omplacering

I samband med sjukfrånvaro kan det bli aktuellt att omplacera en arbetstagare. En omplacering kan vara tillfällig men ibland även varaktig.

En tillfällig omplacering kan bli nödvändig i rehabiliteringssyfte. Det kan till exempel bli aktuellt när en arbetstagare, under pågående sjukperiod, inte kan utföra sina ordinarie arbetsuppgifter men har arbetsförmåga att utföra andra uppgifter.

En varaktig omplacering kan bli aktuell när det är konstaterat att en arbetstagare inte kommer att kunna återgå till sin ordinarie tjänst. Arbetsgivaren är dock inte skyldig att skapa en helt ny tjänst eller nya arbetsuppgifter.

Utbildning

Utbildning kan betraktas som arbetslivsinriktad rehabilitering om den syftar till att arbetstagaren ska återfå sin arbetsförmåga och särskilt om den leder till att han eller hon kan stanna kvar hos sin arbetsgivare.

Avstämningsmöte

Ett avstämningsmöte är ett möte där den anställde, Försäkringskassan och minst en annan part, till exempel arbetsgivare eller läkare, deltar. Vilka personer som bör delta bedöms i varje enskilt fall och utifrån vad som behöver diskuteras. Syftet med mötet är att bedöma den anställdes medicinska tillstånd, arbetsförmåga och behov av och möjligheter till rehabilitering. Vid avstämningsmötet kan en plan för återgång i arbete upprättas där det ska framgå planerade åtgärder, ansvarsfördelning och målsättning. Avstämningsmötet är Försäkringskassans verktyg men även du som arbetsgivare kan ta initiativ till ett sådant möte genom att kontakta Försäkringskassan.

Finansiering

Arbetsgivaren har ansvar för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen när det gäller sådana åtgärder som kan vidtas inom eller i anslutning till den egna verksamheten. Åtgärderna ska syfta till att den anställde ska kunna vara kvar på sin arbetsplats. Annan rehabilitering, som till exempel medicinsk eller social rehabilitering, har arbetsgivaren dock ingen skyldighet att bekosta. Det är inte helt klart hur omfattande arbetsgivarens åtgärdsansvar är eller hur omfattande kostnader arbetsgivaren är skyldig att stå för. Viss vägledning kan hämtas ur Arbetsdomstolens domar.

Arbetstagarens ansvar

Rehabiliteringsåtgärder ska planeras tillsammans med den anställde och utgå från dennes individuella förutsättningar och behov. Arbetstagaren har själv ett ansvar att aktivt försöka få tillbaka sin arbetsförmåga. Arbetstagaren ska lämna medicinskt underlag och hjälpa till att få fram den information som behövs för att behovet av rehabilitering ska kunna fastställas. Han eller hon ska aktivt och efter bästa förmåga delta i planeringen och genomförandet av rehabiliteringsåtgärderna.

I de fall en arbetstagare försvårar arbetet med rehabiliteringen till exempel genom att inte komma på planerade möten eller delta i åtgärder kan i vissa fall arbetsgivarens rehabiliteringsansvar anses vara uppfyllt.

Försäkringskassans ansvar

Försäkringskassan har huvudansvaret för att samordna och utöva tillsyn över de olika insatser som behövs för en rehabilitering. Försäkringskassan ska också, om den sjukskrivne medger det, samverka med andra berörda aktörer i rehabiliteringsarbetet.

Samordningsansvaret innebär att Försäkringskassan ska se till och arbeta för att de olika rehabiliteringsåtgärder som en person behöver, och som olika aktörer har ansvar för, genomförs på ett effektivt sätt.

Lagar och bestämmelser

Arbetsgivarens ansvar för anpassning och rehabilitering regleras i olika lagar och föreskrifter.

Bestämmelser om arbetsmiljön finns bland annat i arbetsmiljölagen (1977:1160 AML), som är en ramlag. Här finns grundläggande regler om arbetsmiljöns utformning. Enligt arbetsmiljölagen ska arbetsgivaren till exempel se till att det finns en organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet på arbetsplatsen.

Hur arbetsmiljölagen ska tillämpas mer i detalj anges i Arbetsmiljöverkets olika föreskrifter. Reglerna i föreskrifterna är i princip lika bindande som lagen. Till dessa brukar det dessutom finnas allmänna råd med tips och kommentarer om hur föreskrifterna ska efterlevas i praktiken. I föreskrifterna om arbetsanpassning och rehabilitering (AFS 1994:1) beskrivs arbetsgivarens skyldigheter på området.

Bestämmelser om arbetsgivarens ansvar för rehabilitering finns i 30 kap. 6 § socialförsäkringsbalken (2010:110 SFB). Där står det att du som arbetsgivare efter samråd med den anställde ska lämna de upplysningar till Försäkringskassan som behövs för att den anställdes behov av rehabilitering snarast ska kunna klarläggas. Du ska även i övrigt medverka till rehabiliteringen och svara för att de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering kommer igång.

Omfattningen av arbetsgivarens arbetsrättsliga ansvar för en anställd vars arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom går indirekt att utläsa av reglerna om saklig grund för uppsägning i lagen om anställningsskydd (1982:80 LAS) och av Arbetsdomstolens praxis.

Försäkringskassansprövning av arbetsförmågans nedsättning och därmed rätten till ersättning görs utifrån en rehabiliteringskedja med fasta bedömningstidpunkter.

Rehabiliteringskedjan förändrar inte arbetsgivarens ansvar för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen eller arbetsrätten i övrigt. De fasta bedömningstidpunkterna kan dock innebära att arbetsgivare hamnar i olika situationer som ställer höga krav på en väl fungerande rehabiliteringsprocess och att åtgärder vidtas i ett så tidigt skede som möjligt, som exempelvis när en person inte längre har rätt till sjukpenning.

Det kan vara bra för dig som arbetsgivare att känna till hur Försäkringskassan arbetar eftersom de i många fall behöver uppgifter från arbetsgivaren för att kunna bedöma om arbetstagaren har rätt till ersättning. Det kan till exempel gälla om det finns tillfälliga arbetsuppgifter som den anställde kan klara, om det finns möjligheter till anpassning av arbetsuppgifterna eller arbetsplatsen eller om det kan finnas andra arbetsuppgifter hos arbetsgivaren som den anställde kan omplaceras till.

Dag 1-90

Reglerna i socialförsäkringsbalken innebär att under de första 90 dagarna i en sjukperiod ska Försäkringskassans prövning av arbetsförmågans nedsättning begränsas till att endast avse om den anställde kan klara sitt vanliga arbete eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder honom eller henne.

Dag 91-180

Från och med dag 91 i rehabiliteringskedjan ska Försäkringskassans prövning av arbetsförmågans nedsättning vidgas till att även omfatta andra arbeten hos arbetsgivaren. Arbetsgivaren är dock inte skyldig att skapa nya befattningar för att den anställde ska kunna arbeta. Om det finns lämpliga arbetsuppgifter som den anställde skulle kunna utföra och som arbetsgivaren dessutom erbjuder denne så upphör rätten till sjukpenning.

Om det finns risk för att personen inte kommer att kunna återgå i arbete hos arbetsgivaren före den fastställda tidsgränsen vid 180 dagar bör han eller hon erbjudas stöd via Arbetsförmedlingen för att söka nytt jobb hos en annan arbetsgivare. Denna möjlighet ges till och med dag 180 utan att rätten till sjukpenning ifrågasätts av Försäkringskassan.

Arbetsgivarutlåtande

Om Försäkringskassan begär det så ska den anställde lämna ett särskilt arbetsgivarutlåtande från sin arbetsgivare till Försäkringskassan. Den anställde och arbetsgivaren fyller i det tillsammans. I utlåtandet ska det anges vilka möjligheter som finns att ta till vara den anställdes arbetsförmåga inom arbetsgivarens verksamhet efter omplacering eller rehabiliteringsåtgärd.

Försäkringskassan har en särskild blankett för detta ändamål.

Arbetsgivaren är dock inte skyldig att erbjuda annan omplacering än sådan som denne enligt arbetsrätten är skyldig att erbjuda. Observera att arbetsgivarutlåtandet inte är detsamma som den omplaceringsutredning arbetsgivaren ska göra inför en eventuell uppsägning enligt 7 § i lagen om anställningsskydd.

Dag 181-365

Från och med den 181:a dagen i sjukperioden ska Försäkringskassan vidga sin bedömning ytterligare till att även omfatta förvärvsarbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.

Om det finns särskilda skäl som talar emot en sådan bedömning eller om det i annat fall kan anses som oskäligt så kan prövningen skjutas upp. Särskilda skäl kan till exempel vara när den anställde väntar på en operation eller nyligen genomgått en sådan som med stor sannolikhet leder till att arbetsförmågan återställs och personen kan återgå i arbete hos arbetsgivaren. För partiellt sjukskrivna kan särskilda skäl föreligga om det finns stor sannolikhet att personen kommer att kunna återgå i arbete i tidigare omfattning.

Oskälighetsbegreppet kan exempelvis handla om de fall där det bedöms att arbetsförmågan successivt kommer att försämras och personen på sikt skulle få svårigheter att klara även ett annat arbete.

Särskilda skäl tillämpas inte efter att den anställde har haft nedsatt arbetsförmåga i 365 dagar och arbetsförmågan ska då prövas mot förvärvsarbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Prövningen kan dock skjutas upp om det kan anses oskäligt att göra en sådan prövning.

Frågor och svar Rehabilitering

Verktyg

Utbildningsmodulen för sjukfrånvaro och rehabilitering innehåller bland annat följande delar:

  • rätten till sjuklön,
  • kostnad för sjukfrånvaro,
  • rehabiliteringsåtgärder,
  • arbetsgivarens rehabiliteringsansvar.

Modulen innehåller också en processbeskrivning av rehabilitering som tagits fram av medlemmar i Arbetsgivarverkets arbetsmiljö- och rehabiliteringsnätverk.