Nominerad till "Årets insats" på Framtidsgalan

Mia Karlsson på Länsstyrelsen Gävleborg arbetar med att erbjuda nyanlända arbetssökande praktikplats i Gävleborg. Det arbetet har gett henne en finalplats i kategorin ”Årets insats” på Framtidsgalan 2017.

Bild på Mia Karlsson tillsammans med praktikanterna Anahita och Nebras.Sedan våren 2016 arbetar hon som projektledare för Praktikantprojektet på Länsstyrelsen Gävleborg. Redan 2015 hade länsstyrelsen bestämt att de ville erbjuda ett stort antal nyanlända personer praktik på myndigheten, men behövde en person som kunde få omsätta projektidén i praktiken vilket blev Mia Karlsson.

- Min roll är att sköta allt operativt kring praktiken och det kan vara allt från att hitta kandidater med hjälp av Arbetsförmedlingen till att skriva intyg när praktikperioden är slut. Jag provar ut gummistövlar åt de praktikanter som ska vara i fält, jag utbildar handledare, jag spelar in filmer och jag berättar om våra erfarenheter för alltifrån handledare på andra myndigheter till riksdagsledamöter.

Vad är du mest stolt över i arbetet du gjort med detta?

- Att jag lyckats övertyga så många om att det här är en betydelsefull och viktig insats. Jag förnekar inte att det stundvis är både tids- och energikrävande att ta emot nyanlända personer på praktik. Därför är det viktigt att vi hjälps åt, att vi gör det här på ett hållbart sätt och inte krånglar till saker i onödan.

Ambitionen är även att praktiken ska ge Länsstyrelsen Gävleborg minst lika mycket tillbaka som de satsar. Men då pratar Mia inte om "utfört arbete" utan känslan av att bidra till något meningsfullt som klimatet på arbetsplatsen, alla skratt med mera. Det har varit väsentligt att på ett bra sätt formulera hur viktigt och meningsfullt initiativet är just nu.

Anledningen till att Mia nominerats är för att Länsstyrelsen Gävleborg tagit emot 50 nyanlända personer på praktik de senaste 18 månaderna. Hon har också gjort ett omfattande spridningsarbete till 43 olika myndigheter, kommuner och media under den här tiden. I och med nomineringen nämns att hon har "genomfört ett praktikantprojekt som saknar motstycke i myndighetssverige. Och det för en målgrupp där den här insatsen verkligen behövs".

För att kvalificera sig till final var Mia tvungen att mejla in sitt CV, lämna en referens och även göra en telefonintervju med en representant från Framtidsverket. Eftersom hon gick vidare så blev hon inbjuden till Stockholm för att träffa en jury som består av representanter från Försvarsmakten, Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Framtidsverket. Juryn ställde frågor kring hur hon lyckats engagera medarbetarna och om hon jobbade utifrån någon metod eller bara började med ett blankt papper

- Jag fick många frågor och var ganska nervös. Jag minns bara att jag försökte hinna säga så mycket som möjligt på den tid jag hade.

Vad betyder den här nomineringen för dig personligen?

- Under tiden jag jobbat med Praktikantprojektet har jag velat ge en positiv och nyanserad bild av nyanlända personers praktik på en myndighet. Jag tilltalas av Framtidsverkets ambition att inspirera människor och lyfta hur vi kan göra skillnad. Jag har jobbat lite på samma sätt och nu när våra vägar möts får jag en bekräftelse på att mitt budskap gått fram.

Mia beskriver att Länsstyrelsen Gävleborg tror på att föregå med gott exempel och att ta ett samhälleligt ansvar, något som hon uppskattar med sin arbetsplats. Det finns mycket att göra för fler målgrupper. Länsstyrelsen tar till exempel emot högstadieelever på prao, personer med funktionsnedsättning på arbetsprövning, nyanlända i moderna beredskapsjobb och försöker hitta vägar att anställa långtidsarbetslösa.

- Vi kan inte göra allt hela tiden, men vi kan dra vårt strå till stacken. När vi har goda exempel att dela med oss av så gör vi det, som med Praktikantprojektet. Jag är fortfarande ute och sprider våra erfarenheter några gånger i månaden.

Om du skulle någon, motsvarande dig i din roll, på en annan myndighet ett tips i detta arbete. Vad skulle det vara?

- Tänk att det mesta går att ordna och lösa bara man vill. När jag började med projektet hade jag inte jobbat med nyanlända tidigare. När jag väl började bestämde jag mig för ett förhållningssätt. "Vi ska ta emot ett större antal personer som är nya i Sverige på praktik. Hur svårt kan det vara? Det är inte gåtan om kontinentaldriftens processer som ska lösas." Den inställningen har blivit som ett arbetssätt. Det mesta går att lösa, hur svårt kan det vara? Det viktigaste är att man bestämmer sig för att göra insatsen, det är det svåraste. Resten går oftast att lösa.