ARBETSGIVARPODDEN 23: den arbetsgivarpolitiska delegeringen - ett gemensamt ansvar för effektiva verksamheter, transkribering

Transkribering av ARBETSGIVARPODDEN 23: den arbetsgivarpolitiska delegeringen - ett gemensamt ansvar för effektiva verksamheter.

Sherlot Jonsson: Hej, och varmt välkommen till Arbetsgivarpodden, Arbetsgivarverkets podcast. Vi vill inspirera och sprida kunskap om arbetsgivarfrågor. Arbetsgivarverket är arbetsgivarorganisationen för de statliga arbetsgivarna. Mitt namn är Sherlot Jonsson. Med mig idag har jag två gäster med lång och bred erfarenhet av statlig verksamhet. Göran Ekström, bland annat Arbetsgivarverkets före detta generaldirektör och en av arkitekterna bakom den arbetsgivarpolitiska delegeringen. Hej Göran.

Göran Ekström: Hej hej.

Sherlot Jonsson: Ann Follin, överintendent och myndighetschef för Statens museer för världskultur. Ann har också suttit i Arbetsgivarverkets styrelse. Hej Ann.

Ann Folin: Hej, kul att vara här.

Sherlot Jonsson: Kul att ni är här och varmt välkomna till podden. Idag ska vi prata om den arbetsgivarpolitiska delegeringen. Det är ett begrepp som kanske uppfattas som lite krångligt, och kanske inte heller är så känt för den som inte har arbetat inom statlig verksamhet. Göran, skulle du vilja definiera begreppet.

Göran Ekström:  Ja, jag skulle kunna definiera det i två meningar egentligen. Den första meningen är att politiken hålls utanför lönebildningen. Den andra meningen är att myndighetscheferna har det fulla arbetsgivaransvaret för sin verksamhet.

Sherlot Jonsson:: Ann, vad tycker du är det viktigaste för att förstå hur den arbetsgivarpolitiska delegeringen fungerar?

Ann Folin: Beslut som är avgörande för myndighetsutveckling, till exempel lönen som ett styrmedel, att det faktiskt ligger nära verksamheten och en hel del annat som handlar om hur vi ska kunna vara attraktiva.

Sherlot Jonsson: Den arbetsgivarpolitiska delegeringen innebär alltså att arbetsgivarpolitiken fullt ut är delegerad från regering och riksdag till myndighetscheferna. Denna ordning har funnits sedan 1994. De statliga arbetsgivarna har arbetsgivarpolitiskt ansvar och ska tillsammans med Arbetsgivarverket samordna den statliga arbetsgivarpolitiken. Sverige är i och med detta unikt i ett internationellt perspektiv.Det här är två avsnitt om den arbetsgivarpolitiska delegeringen. Hur den fungerar och om det finns en risk att modellen håller på att vattnas ur. Detta första avsnitt handlar om delegeringen och relationen till politiken. Nästa avsnitt kommer att ha fokus på EU och den svenska modellen. Nu är det dags att tränga lite djupare in i den arbetsgivarpolitiska delegeringen. Göran, du är ju något av en nestor i de här sammanhangen. Kan inte du ge oss en bild av hur det såg ut före och efter delegeringen?

Göran Ekström: Jag började arbeta med frågorna 1985 när jag blev chef för en nyinrättad enhet i finansdepartementet som heter den lönepolitiska enheten. Jag kom in i en värld som var helt ny för mig och blev lite förvånad, därför att det var ett otroligt reglerat verksamhetsområde. Lönebildningen var otroligt hårt styrd. Vi hade systemet med lönegrader, löneklasser, på den tiden där de anställda vandrade i dessa system. Det fanns inga möjligheter till någon individuell anpassning av lönen, eller geografisk anpassning för den delen, eller marknadsanpassning, utan det var ett oerhört stelt och låst system. De statliga avtalsrörelserna var politiskt styrda, eftersom Arbetsgivarverket, eller föregångaren till Arbetsgivarverket, hade en styrelse vars ordförande var statssekreteraren i finans- eller civildepartementet. Det var en hård politisk styrning av de statliga avtalsrörelserna på den tiden. Det var stelt och låst, och det gick inte att göra särskilt mycket, att använda löneinstrumentet som det oerhört viktiga verktyg det är för att åstadkomma en effektiv verksamhet.

Sherlot Jonsson:Vad blev effekten av den hårda politiska styrningen?

Göran Ekström: : En ineffektiv och dyr statsförvaltning.

Sherlot Jonsson: Då ville man göra nånting åt det?

Göran Ekström:  Det ledde till att vi började diskutera vad som behövde göras för att vi skulle få en lönebildningsprocess i staten som var mer anpassad till den övriga arbetsmarknaden. Vi började med att avreglera det stela systemet med lönegrader och löneklasser och landade efter ett antal år i individuell lönesättning i staten. Men det tog sin tid.

Sherlot Jonsson:Vilka var ”vi”?

Göran Ekström:  Det var dåvarande Arbetsgivarverket och vi i finansdepartementet som drev frågorna.

Sherlot Jonsson: Hur kom ni fram till individuell lönesättning?

Göran Ekström:  Om staten skulle kunna konkurrera på arbetsmarknaden om den högt kvalificerade arbetskraften, som är efterfrågad i staten, så var vi tvungna att gå dithän, att det blev en individuell lönesättning. Annars hade vi inte klarat den konkurrensen, vilket vi inte gjorde på den gamla tiden. Vi hade jätteproblem med personalförsörjningen i början av 80-talet.

Sherlot Jonsson:Vad hände sen?

Göran Ekström: Vi lyckades genomföra den avregleringen, men vi satt fortfarande kvar med problemet att lönebildningen var politiell, att regeringen lade sig i och styrde, eller försökte styra. Det var inte så lyckat, men regeringen försökte styra lönebildningen inom staten. Det ledde fram till att vi började diskutera hur vi skulle kunna förändra det också. Men det förutsatte att man lade om hela det statliga budgetsystemet, för att man skulle kunna få bort politikerna från lönebildningen. Det gjorde vi till slut också. Det var en stor och besvärlig reform. Det statliga budgetsystemet är inte så lätt att ändra. Men det gjorde vi till slut, 1994, när riksdagen fattade de nödvändiga besluten.

Sherlot Jonsson:När du tänker på tiden före och efter 1994, hur ser det ut nu i jämförelse? Vad blev den stora skillnaden?

Göran Ekström:  Den stora skillnaden är att staten nu är först på marknaden när det gäller arbetsgivarpolitik. Våra avtal är de mest moderna avtalen, om du jämför med privat och kommunal sektor. Det har varit en fantastisk resa från den gamla tiden till hur det ser ut nu.

Ann Folin: Det är ju verkligen en resa det här, hur statens verk flyttat fram positionerna och trycker på hur attraktivt det är att arbeta i staten. Väldigt mycket förnyelse sker, stora behov, det högre värdet i samhällsnyttan, som också finns med i det delegerade löneansvaret. För mig som enhetschef betyder det att jag får större möjligheter att kunna verksamhetsanpassa och fatta beslut utifrån vad min verksamhet behöver och de utmaningar vi har. Och framför allt att kunna använda lönen som ett väldigt viktigt instrument för utveckling. Det är inte allt, men det är väldigt viktigt. Jag tycker att detta generellt har bidragit till att öka vår attraktivitet och därmed också använda statens och skattebetalarnas resurser mycket, mycket mer effektivt.

Sherlot Jonsson: En grundbult i delegeringen är samverkan. Mellan medlemmarna och Arbetsgivarverket i syfte att utveckla arbetsgivarpolitiken. Hur ser du på det Ann, hur jobbar du med samverkan?

Ann Folin: När det handlar om vår lönebildning, så har vi som myndighet ett eget ansvar men vi har också ett gemensamt ansvar att hålla i, så att staten inte blir löneledande. Det är en aspekt av det hela. Sedan jobbar vi med vår strategi, som handlar om hur vi ska kunna vara attraktiva arbetsgivare, hur vi ska jobba med ledarskap, chefsförsörjning, stärka medarbetarskap.

Sherlot Jonsson:Tänker du på den övergripande strategin?

Ann Folin: Ja. Där ligger ett ansvar att vara tydlig i vår arbetsgivarroll, att jobba med arbetsgivarfrågor som väldigt strategiska frågor också. Jag tycker att vi samverkar idag, jag tror vi kan samverka ännu mer. Jag jobbar i en ganska liten myndighet och jag har erfarenhet och bakgrund från ännu mindre myndigheter eller verksamheter. Jag ser att det är stora skillnader mellan enliten verksamhet och en som kanske har få chefer som ska bära ett tugnt lass, men också få inom stödfunktionerna jämfört med en stor myndighet som kan ha hela staber som kan bistå i det här arbetet. Kraven är egentligen desamma, oavsett om det är en liten eller stor myndighet. Samverkan behövs också för att slippa uppfinna hjulet på nytt.

Sherlot Jonsson: Hur arbetar ni utifrån den nya delegeringen med att utveckla verksamheten?

Ann Folin: Att jobba med att tydliggöra arbetsgivarrollen, jobba med både ledarskap och medarbetarskap. Och att jobba med arbetsgivarfrågor som väldigt strategiska frågor för verksamhetsutveckling. Jag gillar vår gemensamma arbetsgivarstrategi. Nu ska vi göra ett omtag och förnya den, uppdatera den, men jag tycker att det visar på att vi är i rörelse på olika sätt.

Sherlot Jonsson: På er myndighet har ni ytterligare brutit ner strategin.

Ann Folin: Vi jobbar mycket med att både tydliggöra vårt uppdrag och samhällsnyttan men också användarnyttan, eller i vårt fall besöks- och användarnyttan. Det är jätteviktigt, det är medarbetarnytta. Vi gör det genom att jobba med hur vi ska kunna attrahera nya medarbetare, behålla och utveckla dem vi har. Man kan nog bryta ner varje del i strategin på aktiviteter. Att gå från ett ganska starkt inifrånperspektiv till att vi finns här för att ge ett ökat värde för samhället och medborgarna, i vårt fall även globala medborgare som vi jobbar med internationellt.

Sherlot Jonsson: Det låter jättespännande. Vad säger du Göran om samverkan, du som varit inne och petat i alla de här delarna. Hur ser du på samverkan?

Göran Ekström:  Det är nödvändigt för arbetsgivare att samverka. Det sker ju inte bara inom staten, alltså på min tid i Arbetsgivarverket. Det var en väl utvecklad samverkan mellan arbetsgivarna över hela arbetsmarknaden, där vi förde diskussioner framför allt inför avtalsrörelserna. I den mån det fanns förutsättningar för ett gemensamt uppträdande som arbetsgivare. Inom staten är det jätteviktigt att vi har den här samverkan som sker inom Arbetsgivarverkets ram, annars skulle vi hamna i en underlig situation med total konkurrens om arbetskraften. Det ligger inte i arbetsgivarintresset.

Sherlot Jonsson: Ann, hur jobbar ni med att följa upp? Jag tänker utifrån delegeringen, det ansvaret har delegerats ut, så hur jobbar ni med att följa upp?

Ann Folin: Jag har lagt som ett av våra övergripande mål och fokusområde att jobba med att vara en attraktiv arbetsplats som främjar både utveckling och innovation, eller innovativt tänkande. Det ligger som ett fokusområde.

Sherlot Jonsson: Nu har vi en debatt, en politisk debatt om lönesatsningar på till exempel poliser. Vi har tidigare haft politiska beslut om lärarlönelyft, som har rört kommunerna. Hur ser ni på den här politiska inriktningen? Tycker ni att det är ett problem och på vilket sätt är det ett problem om ni tycker det?

Göran Ekström: Jag ser det som ett jätteproblem. Det är bara att läsa Svante Nycanders bok ”Makten över arbetsmarknaden”, där han beskriver hur det såg ut på den tiden, när den statliga lönebildningen styrdes politiskt. Han har en mening som säger att ”det var 30 år av miserabla, politiserade förhandlingar, ett pärlband av fiasko” som präglade den statliga lönebildningen på den tiden. Dit vill vi inte återvända och det vill nog inte politikerna heller, men då måste de tänka efter och inte ha så mycket synpunkter på löner och lönerelationer på den svenska arbetsmarknaden. Det vore farligt om vi återvänder till den situationen.

Sherlot Jonsson: Vad tror du att det beror på att politiken går in såhär nu? Vad beror det på att man inte tänker efter?

Göran Ekström:  Man har ett ansvar för den verksamhet som man som politiker är tillsatt att ha ansvar för. Ser man problem där vill man gärna hjälpa till att lösa de problemen. Det är väl legitimt som politiker. Men jag tror man ska akta sig för att ge sig in i lönebildningsfrågor och lönerelationsfrågor. Då skapar man mer problem än man löser som politiker.

Ann Folin: Det är nästan lite klassiskt. Har man delegerat ett ansvar kan man inte gå in och ta tillbaka det när det passar. Det blir väldigt förvirrande. Det här råkar vara fallet på de två stora områdena. Det har varit mycket debatt och mycket diskussion, men det kan finnas andra områden där vi har stora behov eller brister eller konkurrens, där vi inte ser samma involvering. Det blir lite förvirrande på många plan.

Göran Ekström: För varje grupp som politikerna pekar ut, som ska få förbättrade lönevillkor, så finnd det säkert tio, tjugo andra grupper som också anser sig felavlönade. Vad ska man göra med dem då? Det här kan bli en situation på hela den svenska arbetsmarknaden som blir ohanterlig för medlingsinstitut och andra som försöker hålla ordning på lönebildningen.

Sherlot Jonsson: Om vi tar ett annat område där delegeringen diskuteras just nu. Det handlar om omlokalisering av myndigheter och beslut om var de olika kontoren ska ligga. Tycker ni att detta är ett problem utifrån delegeringen och på vilket sätt är det det om ni håller med?

Göran Ekström:  Jag tycker inte att det är ett problem utifrån delegeringen. Det är ju faktiskt så att regeringen styr riket och regeringen har rätt att styra sina myndigheter. Så länge man styr direkt mot myndigheterna och inte via Arbetsgivarverket är det ur delegeringsperspektiv inget problem. Däremot kan det vara ett effektivitetsproblem för de myndigheter som blir utsatta för sådana politiska beslut. Det visar all utvärdering av de omlokaliseringar som gjorts. Det tar ett bra tag innan de omlokaliserade myndigheterna kommer upp i samma effektivitet som före omlokaliseringen.

Sherlot Jonsson: Med resurser att hitta nya resurser.

Göran Ekström:  Oftast är det inte så många som flyttar med. Man måste då rekrytera på den nya orten, vilket tar tid och sänker effektiviteten. Ur ett delegeringsperspektiv ser jag det inte som nåt stort problem.

Ann Folin: Jag kan inte heller riktigt se att det är så starkt kopplat till den statliga delegeringen. Jag har ju för övrigt varit myndighetschef i en myndighet som var föremål för omlokalisering, Riksutställningar, som flyttade från Stockholm till Gotland. Då fanns det väldigt många andra frågor som var problematiska. Att det inte var utifrån nån verksamhetstanke att placera verksamheten på just Gotland. I det här fallet en vägburen verksamhet som jobbar med att turnera utställningar. Men om vi tittar på frågan om att återbesätta kompetens: det var aldrig nåt bekymmer för oss. Vi hade mycket goda möjligheter att rekrytera vädigt duktiga medarbetare. Vi gick aldrig heller i den fällan att vi sa att det skulle bli ett stort kompetenstapp. Men det tar tid att bygga upp en verksamhet. Nu är ju för övrigt Riksutställningar nedlagt. Det kan få andra konsekvenser också, att den här effektiviteten kan slå hårt nån annanstans.

Sherlot Jonsson: Jag undrar om ni ser att det kan bli en konflikt mellan det mandat politiken har att styra myndigheterna övergripande och långsiktigt och de statliga arbetsgivarnas ansvar att driva verksamheten och arbetsgivarpolitiken?

Göran Ekström:  Det finns alltid en risk. Som det ser ut idag är målet inom det arbetsgivarpolitiska området, som regeringen sätter upp, väldigt övergripande. Då ser inte jag några stora problem med att staten inte ska vara löneledande. Det är nåt vi måste förhålla oss till inom staten. Men om man börjar bryta ner det och bli alltför detaljerad i sina arbetsgivarpolitiska mål, då närmar man sig delegeringen mer och mer. Det gäller att man håller sig på den här övergripande nivån, för att det inte ska bli konflikter med delegeringen.

Ann Folin: Ibland har man ju inte ens i regeringen kännedom om vilka konsekvenser ett sånt beslut kan få, eftersom vi har ett tvingande avtal inom pension, riskpremier och avvecklingskostnader och sånt, som kan slå väldigt hårt. Som man inte känner till på vilket sätt det kan drabba ett omlokaliseringsbeslut. Jag tänker också på vår ramavtalsmodell med ett effektivitetsavdrag. Det är du ju också pappa till Göran. Du och jag har varit i en duell förut, där jag har sagt att det här är ju ett generellt system som inte är verksamhetsanpassat. Då kan det få väldigt stora konsekvenser för en verksamhet, som i mitt fall är väldigt lokalintensiv och väldigt personalintensiv. Där man inte får kompensation för de kostnadsökningar man har, vilket innebär en urholkning och därmed svårigheter att kunna bedriva verksamheten.

Sherlot Jonsson: Att ni inte kan satsa så som ni hade velat.

Ann Folin: Nej, det äts upp av hyror och löner. Till slut finns inget utrymme kvar.

Göran Ekström:  Jag tror vi är ganska överens i grunden. Jag tror att det bör finnas ett rationaliseringskrav inom den statliga sektorn. Det som finns idag är alldeles för fyrkantigt. Det måste verksamhetsanpassas till förutsättningarna för de olika statliga verksamheterna. Det försökte vi under min tid som GD på Arbetsgivarverket att få regeringen att begripa, med föga framgång. Det gäller att kämpa på, försöka göra instrumentet mer användbart för statliga myndigheter, mer flexibelt.

Sherlot Jonsson: Om vi pratar lite mer om vikten av samverkan, hur ser ni på trenden i samverkan inom Arbetsgivarverket. Vad säger ni, hur går det, upp och ner? För aktiv samverkan, hur ser trenden ut tycker ni?

Ann Folin: Det pågår många olika initiativ. Det finns myndigheter som gått ihop inom digital utveckling och en hel del fina initiativ, där även Arbetsgivarverket även är med och startar utvecklingsprogram där myndigheter som normalt sett inte skulle ha träffats och inser att man har jättemycket gemensamt när det handlar om att utveckla verksamheterna. Det är väldigt mycket som förenar oss i att skapa ökat kundfokus och ökad innovationskraft och stärka medarbetarskap med mera. Vi skulle kunna samverka ännu mer. Den statliga delegeringen innebär idag att många myndigheter ska sitta och producera egna policyer och planer. Hur stora variationer kan man egentligen få i olika typer av rehabiliteringsplaner eller mångfaldsplaner eller vad det nu kan vara. Jag tycker att där skulle vi kunna jobba mycket mer effektivt. Vi skulle kunna ha en gemensam verktygslåda med ett antal basmoduler, som man kan välja och plocka och verksamhetsanpassa dem till delar. Det är ett mycket konkret exempel på en samverkan som vi skulle kunna vässa inom staten.

Sherlot Jonsson: För att spara lite pengar.

Ann Folin: Ja, vi har en typ av grund, vi vilar på en statlig värdegrund som ska genomsyra alla dessa olika riktlinjer och policyer.

Sherlot Jonsson: Vad säger du Göran?

Göran Ekström:  Min bild är att samverkan startade med den arbetsgivarpolitiska delegeringen. Det fanns säkert en del samverkan tidigare, men inte särskilt mycket, trots Oxenstiernas uttryck att ”myndigheterna ska räcka varandra handen”. Men det kom igång egentligen först med delegering inom arbetsgivarpolitiken, sen har det spridit sig till andra områden som inte är med i de arbetsgivarpolitiska områdena. Bilden är att det har ökat åtminstone under den tid jag var verksam. Jag tror att det är som Ann säger att det fortsätter att öka, men att det finns mycket kvar att göra.

Sherlot Jonsson: Hur viktig tycker ni att frågan om samverkan är, utifrån delegering?

Ann Folin: Helt central skulle jag säga.

Göran Ekström:  Ja, det håller jag med om.

Sherlot Jonsson:Vad händer om vi inte samverkar? Nu ser ni en ökande trend men om vi nu ska vara lit djävulens advokat: vad händer om det skulle gå åt andra hållet?

Ann Folin: Då skulle vi kunna få en väldigt splittrad och dyr statsförvaltning. Ett gäng med resurser och möjligheter som drar åt ett håll och ett annat som kanske står kvar i utveckling. Arbetsgivarverkets roll kanske skulle bli en helt annan, om det ens skulle finnas. Det är intressant.

Sherlot Jonsson: Ja, verkligen, vad säger du Göran?

Göran Ekström:  Vi riskerar att få ett A- och ett B-lag inom staten.

Sherlot Jonsson: Sverige är unikt med modellen eller principen om delegering. Vad tror ni, om delegeringen inte fanns, hur skulle det se ut då?

Göran Ekström:  Vi skulle få en dyr och väldigt ineffektiv statsförvaltning. Det får ju konsekvenser i nästa led, hela den här diskussionen om samhällskontrakt och förtroende mellan medborgarna om statsförvaltningen skulle börja urholkas. Det skulle få väldigt stora konsekvenser. Det finns statsvetare som har forskat och skrivit om detta, Bo Rothstein till exempel. Hela välfärdsstaten skulle börja gunga i slutänden, om inte statsförvaltningen fungerar effektivt.

Sherlot Jonsson: Så det skulle bli ett helt nytt samhälle, eller en helt ny samhällsmodell?

Göran Ekström:  Ja, den risken finns.

Sherlot Jonsson: Jag tänker att vi går vidare, blir konkreta och pratar lite tips och råd. Då vill jag fråga dig Ann, om du skulle få ge några råd till ledare i staten, för att värna delegeringen, vad skulle du säga då?

Ann Folin: Att faktiskt se arbetsgivarfrågor som helt avgörande och centrala för verksamheten. Att man är aktiv i arbetsgivarkollegiet. Gärna att man tackar ja om man får en fråga från Arbetsgivarverket om att sitta i styrelsen. Har man inte den fina möjligheten, kan man vara aktiv i de olika forum och nätverk som finns. Förstå sin arbetsgivarroll och få alla sina chefer att förstå och ta det arbetsgivaransvaret.

Sherlot Jonsson: Att vara en del i den delegerade beslutskedjan, som det så fint heter.

Göran Ekström:  Den viktigaste delen.

Sherlot Jonsson: Ja, precis.

Göran Ekström: En viktig faktor är att myndighetscheferna tar det fulla arbetsgivaransvaret. Man kan delegera väldigt mycket till sina duktiga medarbetare på myndigheten, men just det yttersta arbetsgivaransvaret måste man ta som myndighetschef, se till att använda sig av det. Det är en viktig faktor för att delegeringen ska fungera i framtiden.

Sherlot Jonsson: Precis, och vad ligger i det fulla arbetsgivaransvaret?

Göran Ekström:  Ja, det ligger i att man har kontroll på vilken arbetsgivarpolitik som man bedriver inom myndigheten. Vilka relationer man har till de olika fackliga organisationerna, att man samverkar med de andra arbetsgivarna inom staten. Hela det ekonomiska ansvaret ligger där också förstås.

Sherlot Jonsson: Vi har idag pratat om den arbetsgivarpolitiska delegeringen, hur den fungerar och vilka eventuella hot som finns mot den. Stort tack till er, Ann och Göran, för att ni har varit med i podden och för att ni har delat med er av era kunskaper och erfarenheter. Innan jag släpper iväg er vill jag ställa en sista fråga. Är det nånting som ni vill att vi ska ta med oss? Det kan vara nånting som vi redan har sagt, som ni vill förstärka, eller nånting nytt.

Ann Folin: Nu står ju vi i begrepp att börja formulera nästa vision av en arbetsgivarstrategi. Så, passa på och bidra, kasta in lite tankar och synpunkter i det arbetet.

Göran Ekström:  Det är egentligen samma budskap till myndighetscheferna. Fortsätt att engagera er. Jag kommer ihåg hur det var när vi genomförde den arbetsgivarpolitiska delegeringen. Då var inte myndighetscheferna särskilt vana att ta ett sådant ansvar, för de behövde inte göra det. Allting var styrt och reglerat. Det stöp på att man inte ens behövde ta det ekonomiska ansvaret för avtalen, eftersom det fanns den här trollerikungörelsen som kompenserade. Det tog några år, från mitten till slutet av 90-talet, innan den här rollen började bli naturlig för myndighetscheferna. Men nu när jag sitter och lyssnar på Ann, så hör jag ju vilken fantastisk utveckling som har skett sen dess. Fortsätt med det, det är budskapet till myndighetscheferna.

Ann Folin: Jag är inte så himla gammal att jag var chef före 1994. Det var jag möjligen, men inte inom staten. Men jag kommer ihåg löneklasserna där det var mer ett år till i verksamheten när man hoppade upp ett snäpp, och inte vad man hade presterat. En reflektion, utvikning.

Sherlot Jonsson:Nästa specialavsnitt kommer senare i höst och då pratar vi om EU:s roll för den svenska modellen. Hör gärna av dig till oss på arbetsgivarpodden@arbetsgivarverket.se. Mitt namn är Sherlot Jonsson. Tack för att ni lyssnade. Vi hörs snart igen. Hej då.