Sanktionsavgifter på arbetsmiljöområdet

Den 1 juli 2014 träder ett fyrtiotal bestämmelser med sanktionsavgift i kraft inom arbetsmiljöområdet. I den nya reformen på arbetsmiljöområdet, som gäller från 1 juli 2014, kommer dessutom förelägganden förenade med vite även att kunna meddelas mot statliga verksamheter.

Logotype: Arbetsgivarverket informerarNummer 4 2014

Bakgrund

Regeringen beslutade under mars 2010 om en utredning om effektivare sanktioner på arbetsmiljö- och arbetstidsområdet, SOU 2011:57. Utredningen syftade till en klarare och effektivare reglering av de medel som finns för att genomdriva lagstiftningens krav på arbetsmiljöområdet, exempelvis vitesföreläggande, straffsanktion eller administrativa avgifter. I utredningsdirektiven ingick inte att behandla det straffrättsliga ansvaret vid överträdelser av arbetsmiljölagen (AML) efter arbetsplatsolyckor etc.

Utredningen föreslog att Arbetsmiljöverket (AV) ges utökad möjlighet att föreskriva om sanktionsavgifter vid överträdelse av föreskrifter. Utgångspunkten var att sanktionsavgifter ska användas i större utsträckning, oavsett om sanktionsutredningens förslag senare kommer att antas av Riksdagen. Utredningen såg inga hinder mot att även statliga arbetsgivare ska kunna beläggas med sanktionsavgifter.

Den följande propositionen (2012/13:143) som antogs av riksdagen i juni 2013 (SFS 2013:610) inbegriper att AV ska kunna förelägga vite gentemot staten. Propositionen inbegriper även att det högsta beloppet för sanktionsavgifter ökas från hundratusen kronor till en miljon kronor.

Det finns 132 straffsanktionerade paragrafer i 34 föreskrifter vilka kommer att utgå 1 juli, 2014 när sanktionsavgifterna införs. Det skäl, som utredningen fastslår, är att systemet med straffsanktionerade paragrafer bedöms som både ineffektivt och resurskrävande för rättssystemet. En sanktionsavgift är en avgift, medan böter är ett straff man döms till i domstol. Att bryta mot en bestämmelse som är belagd med böter ses som en kriminell handling. Ett sådant arbetsmiljöärende hanteras därför av polis och går sedan vidare till åklagare och domstol.

Arbetsmiljöverket har därefter arbetat vidare med systemet med sanktionsavgifterna. Den 25 mars, 2014 tog verket beslut om detaljer i sanktionssystemet och de föreskrifter som i ett initialt skede ska beläggas med sanktionsavgifter.

Straffsanktionerade paragrafer kvar i AML

Utgångspunkter i reformen är att samliga straffsanktionerade föreskrifter (AFS) utgår. Fortfarande finns vissa straffsanktionerade paragrafer kvar i arbetsmiljölagen (AML). Man kan fortfarande dömas till böter för att lämnar oriktiga uppgifter (AML kap. 8 § 2), om man tar bort en skyddsanordning (AML kap. 8 § 2) eller bryter mot skyldigheten att anmäla olycksfall och allvarliga tillbud (AML kap. 3 § 3a). Böter som påföljd finns även kvar för vissa bestämmelser om minderåriga (AML kap. 5 § 2 – 5 samt kap. 8 § 2).

Reformen med sanktionsavgifter

Reformen med sanktionsavgifter medför bland annat förändrade rutiner för arbetsmiljöinspektioner och förändringar av nästan ett trettiotal arbetsmiljöföreskrifter. En viktig orsak till införandet av sanktionsavgifter är att effektivisera handläggningen av arbetsmiljöförseelser.

Nivåerna på sanktionsavgifterna varierar från femtusen till maximalt en miljon kronor. Systemet med sanktionsavgifter innebär fyra kriterier för föreskriftsarbetet, vilka utgör förutsättningar för att en bestämmelse ska förenas med sanktionsavgift. Sanktionsavgifterna differentieras även utifrån efter tänkt betalningsförmåga, vilket baseras på organisationens storlek. Detta innebär det totala antalet sysselsatta inklusive inhyrd personal, oavsett om de arbetar heltid eller deltid. Arbetsgivare med femhundra eller fler sysselsatta betalar maximal avgift oavsett hur många som är sysselsatta. I respektive föreskrift finns en formel för beräkning av nivån på sanktionsavgiften.

När Arbetsmiljöverket beslutar om en sanktionsavgift skickas ett avgiftsföreläggande där även den avgift som ska betalas framgår. Detta ska godkännas inom en viss tid och efter godkännande skickas ärendet till länsstyrelsen och det är till dem som betalning sker. Det framgår inte direkt vid inspektionen om en sanktionsavgift utfärdas, utan detta beslutas av chefer och jurist vid Arbetsmiljöverkets respektive distriktskontor. Arbetsgivare har rätt att få sitt ärende prövat i förvaltningsrätt samt, om det är aktuellt, vidare överklaga beslutet till kammarrätten. Kammarrätten genomför då en bedömning av prövningstillstånd. Arbetsgivare kan även ansöka om jämkning av sanktionsavgiften om det finns särskilda skäl.

Föreskrifter och paragrafer med sanktionsavgift

På Arbetsmiljöverkets hemsida finner du en lista över föreskrifter och paragrafer är förenade med sanktionsavgift och träder i kraft den 1 juli 2014, se länk nedan. Sanktionsavgifterna beslutades den 25 mars och respektive föreskrift kommer att kunna laddas ned från AV:s hemsida från och med i mitten av april. AV kommer att fortsätta sin kontinuerliga översyn över verkets föreskrifter och i samband med detta pröva i vilken omfattning det är lämpligt att utöka antalet sanktionsavgifter.

Sanktionsavgifter [Artikel på Arbetsmiljöverkets hemsida](öppnas i nytt fönster)

Mer information

För mer information om innehållet i detta Arbetsgivarverket informerar, kontakta Gunnar Sundqvist, e-post: gunnar.sundqvist@arbetsgivarverket.se, tel. 08-700 14 31