Kronobergshäktet hade inte diskriminerat

Arbetsdomstolen (AD) har i dom 2006 nr 96 mellan SEKO och Staten genom Arbetsgivarverket prövat frågan om Kronobergshäktet gjort sig skyldigt till könsdiskriminering och etnisk diskriminering genom att anställa en man med svenskt ursprung i stället för en kvinna med bosniskt ursprung som klientinspektör. AD fann i domen att det inte visats att kvinnan var den bäst meriterade av de två och avslog SEKO:s talan.

Arbetsgivarverket informerar, nummer 13 2006

Kronobergshäktet hade inte diskriminerat

Bakgrund

Kronobergshäktet fattade efter sedvanligt rekryteringsförfarande beslut om att anställa en man med svenskt ursprung på en arbetsledande befattning som klientinspektör. En kvinna med bosniskt ursprung överklagade beslutet. Överklagandet bifölls inte av överprövningsinstansen. Kvinnan var medlem i SEKO. Tvist uppkom om staten gjort sig skyldig till könsdiskriminering och etnisk diskriminering men kunde inte lösas när parterna förhandlade lokalt och centralt.

SEKO väckte talan i AD och yrkade att staten skulle förpliktas att till kvinnan utge 100 000 kr i allmänt skadestånd för könsdiskriminering och 100 000 kr för etnisk diskriminering.

Staten bestred yrkandena och gjorde gällande att mannen och kvinnan inte varit i en likartad eller jämförbar situation eftersom han varit skickligare och mera lämpad för anställningen. Något orsakssamband har inte heller funnits mellan anställningsbeslutet och hennes könstillhörighet eller etniska tillhörighet.

Domskäl

AD konstaterar att man vid anställning inom staten endast skall fästa avseende vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet och att skickligheten skall sättas främst. Vidare att regler om förbud mot könsdiskriminering finns i jämställdhetslagen och motsvarande förbud mot etnisk diskriminering i lagen om förbud mot etnisk diskriminering m.m. AD redogör sedan för vad som i förarbetena avses med "likartad situation". När ett anställningsbeslut skall fattas tar "likartad situation" i första hand sikte på att de arbetssökande skall ha lika eller i huvudsak lika meriter i form av utbildning, erfarenhet och personlig lämplighet för ett arbete. Den vars meriter etc. är klart sämre än andra arbetssökandes befinner sig inte i en likartad situation. Han eller hon kan därmed inte bli diskriminerad genom att nekas anställning.

Om den som anser sig diskriminerad visar omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon blivit diskriminerad övergår bevisbördan till arbetsgivaren som då har att styrka att diskriminering inte förekommit.

Utbildning

I annonsen till den aktuella befattningen stod det att den sökande borde ha beteendevetenskaplig högskoleutbildning eller annan utbildning/erfarenhet som kunde bedömas som likvärdig. AD kommer fram till att varken mannen eller kvinnan har den efterfrågade högskoleutbildningen. Mannen har genomgått en intern ledarskapsutbildning och har därigenom enligt AD ett visst försteg. AD kommer sammanfattningsvis fram till att båda har haft tillräckliga utbildningsmeriter för anställningen men att mannen får anses ha något bättre meriter i och med den ledarskapsutbildning han gått igenom.

Yrkes- och arbetslivserfarenhet

AD gör sammanfattningsvis den bedömningen att båda får anses ha haft tillräckliga kvalifikationer för anställningen också i fråga om yrkes- och arbetslivserfarenhet. Mannen får dock anses ha ett visst försteg framför kvinnan på grund av den längre tid som han varit vikarie i arbetsledande ställning, ca ett och ett halvt år mot hennes fyra månader. Värdet av försteget när det gäller arbetsledarerfarenheten är också enligt AD beroende av hur denna värderats och sammanfaller till viss del med bedömningen av den personliga lämpligheten.

Personlig lämplighet

AD konstaterar att den personliga lämpligheten har stor betydelse när man värderar de samlade meriterna för en arbetsledande befattning. Genom vad som kommit fram i vittnesförhören får det enligt AD anses utrett att mannen skött sina uppgifter som vikarierande biträdande arbetslagschef väl och att arbetsledningen ansett att han visat prov på god arbetsledarförmåga. Mot bakgrund av detta och vad som kommit fram i förhören med de arbetsgivarföreträdare som deltagit i intervjuerna av mannen och kvinnan, finner AD att det får anses visat att mannen haft ett försteg även när det gäller kriteriet "personlig lämplighet".

Sammanfattande bedömning

AD:s sammanfattande bedömning är således att det i vart fall inte är visat att kvinnan varit den bäst meriterade av de två. Snarare ger utredningen vid handen att mannens meriter och kvalifikationer varit klart bättre än kvinnans. SEKO har inte gjort antagligt att diskriminering har förekommit. Deras talan avslås därför.

Arbetsgivarverkets kommentar

Det framgår av domen att den personliga lämpligheten har stor betydelse när det gäller meritvärderingen för den aktuella befattningen. Vid anställning inom staten skall enligt regeringsformen (RF) och lagen om offentlig anställning (LOA) avseende fästas bara vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Det är viktigt att uppmärksamma att personliga egenskaper ingår i skickligheten.

Domen visar också att det är viktigt att tänka på hur annonsen om den lediga befattningen utformas. Det är ju annonsen som AD först utgår ifrån vid sin bedömning av meriterna och de krav som ställs. Det framgår också av domen att referenser och intervjuer har stor betydelse för att styrka vem som är skickligast vid en rekrytering.

Även i en tidigare dom som gäller staten (AD 2004 nr 44) redogör domstolen för tolkningen av begreppet "likartad situation" och den betydelse kriteriet "personlig lämplighet" har för en arbetsledande befattning.

Mer information

För ytterligare information om innehållet i detta "Arbetsgivarverket informerar" kontakta arbetsrättsjurist Anneli Hoffstedt, telefon 08-700 1379, fax 08-700 13 40 e-post anneli.hoffstedt@arbetsgivarverket.se, eller din rådgivare på Arbetsgivarverket.