Därför vill vi att avtal ska vara sifferlösa

Debatten är intensiv om sifferlösa avtal. De påstås leda till för låga löneökningar alternativt hota industrins lönenormering genom för höga nivåer. Som arbetsgivarföreträdare för hela den offentliga sektorn vill vi klargöra att det i stället handlar om att kunna ha löneökningar som är verksamhetsanpassade hos den lokala arbetsgivaren, skriver Håkan Sörman och Ulf Bengtsson.

Debattarkikeln är publicerad på Svenska Dagbladet Brännpunkt den 24 november 2013.

Läs artikeln på Svenska Dagbladets webbplats här

Både Sveriges Kommuner och Landsting och Arbetsgivarverket har erfarenhet av välfungerande sifferlösa avtal sedan början av 2000-talet. Debatten ter sig därför lite yrvaken för vår del men hänger naturligtvis ihop med att lokal lönebildning genom sifferlösa avtal har blivit allt vanligare på svensk arbetsmarknad. Enligt bedömningar från Medlingsinstitutet är det möjligt att de sifferlösa avtalen på arbetsmarknaden kan komma att omfatta närmare 800 000 arbetstagare år 2015 jämfört med cirka 440 000 i år.

Det är viktigt för debatten att se bortom begreppet sifferlösa avtal och i stället tydliggöra vad avtalen egentligen syftar till. Nämligen att lönebildningen i stället för att bestämmas vid ett förhandlingsbord i Stockholm generellt för hela sektorer, flyttas ut till de lokala arbetsgivarna och blir verksamhetsanpassad. Detta bygger på en löneprocess som utgår ifrån verksamhetens förutsättningar och medarbetarens skicklighet och resultat. För att utveckla de offentliga verksamheterna är vi övertygade om att det finns mycket att vinna på att i en ännu högre grad åstadkomma en lokal lönebildning. Centralt sifferlösa avtal är en viktig del i detta. Vi ser dessutom gärna en fortsatt utveckling i den lokala lönebildningen med att lönesättning sker genom samtal mellan chef och medarbetare – lönesättande samtal – för att lönen ska bli ett verkligt styrmedel som tydliggör kopplingen mellan lön och resultat.

De offentliga verksamheterna har i hög grad gått före på arbetsmarknaden och tecknat sifferlösa avtal. Avtalen bygger på ett förtroende mellan arbetsgivare, fackliga organisationer och medarbetare. Det handlar om hur väl arbetsgivare och fackliga organisationer kan bygga upp den gemensamma löneprocessen och hitta sina roller i ett sådant system. Löneförändringar ska göras utifrån verksamhetens behov av att belöna och motivera individen, kompetensförsörjning och effektivitet, samt de ekonomiska förutsättningarna. Dessa behov förändras inte av att de centrala avtalen inte anger något löneökningstal. Skulle den löneprocess som avtalen förutsätter innebära att någon part konstant känner sig förfördelad så skulle ett sifferlöst avtal självfallet sägas upp.

Finns det då en risk att sifferlösa avtal i offentlig sektor kan hota industrins lönenormering? Och, som hävdats från fackligt håll, kunna resultera i att det så kallade märket blir ett golv för de sifferlösa avtalen? Att industrin under slutet av 1990-talet genom flera reformer kunde etablera en lönenormerande roll har varit avgörande för att stärka svensk konkurrenskraft och åstadkomma reallöneökningar på hela arbetsmarknaden.

Om den offentliga sektorn skulle ge högre löneökningar än den konkurrensutsatta industrin skulle vi sätta fart på en löne- och inflationsspiral som motverkar det samhällsintresse vi offentliga arbetsgivare känner ett särskilt ansvar för. En sådan utveckling skulle också hota vår egen verksamhet. En inflationsspiral med räntehöjningar och försämrad svensk konkurrenskraft skulle kraftigt minska de skatteintäkter som vår samhällsservice är helt beroende av.

Att inte hota industrinormeringen är en överordnad princip vi tänker följa. Vi ska följa lönenormeringen alldeles oavsett vilken avtalskonstruktion, sifferlöst avtal eller annan konstruktion, som vi och våra motparter kommer överens om.

Som arbetsgivare är vi intresserade av att vårda de sifferlösa avtalen så att de blir en naturlig del av vår lönebildning. Vi har i över tio års tid tagit ansvar för sifferlösa avtal och visat att de varken är några "nollavtal" eller ett hot mot industrins lönenormering och det ansvaret tänker vi fortsätta att ta.

Håka Sörman vd Sveriges Kommuner och Landsting

Ulf Bengtsson generaldirektör Arbetsgivarverket