”Min vision är att involvera medarbetarna även strategiskt”

Han är nationalekonomen som brinner för skolfrågor och har talang för sagoberättande. Sedan den 15 augusti är Camilo von Greiff ny direktör för Skolforskningsinstitutet.

Bild: Camilo von Greiff, direktör för Skolforskningsinstitutet

Du har tidigare bland annat varit enhetschef på Riksrevisionen och forskningsledare på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. Vad tar du med dig in i din nya roll som direktör?

– Min vision har alltid varit att involvera medarbetarna, inte bara i det dagliga arbetet utan även i den strategiska delen, även om det är ledningens uppgift att fatta besluten. Jag är mån om att lyssna av, det är medarbetarna som är experter på kärnverksamheten. Som chef måste man våga visa att man inte kan allt.

Hur är det att bli myndighetschef?

– Det är både svårt och jätteroligt. Svårt eftersom man ställs inför många olika typer av situationer och beslut. För mig är det också nytt, men roligt, att ha så många externa kontakter med lärare, forskare och andra viktiga aktörer på skolans område. Jag tycker också att det är kul att vara chef och jag brinner för skolfrågor. Skolan är ett område som berör många och där det finns många olika perspektiv och åsikter som gör att skolan ständigt är i fokus.

Vilka fördelar finns det med att leda en mindre organisation som Skolforskningsinstitutet med 14 anställda?

– En stor fördel är ju att vi har nära till varandra och därför har lätt att ta kontakt med och ta hjälp av varandra. Jag tror också att det är lättare att bygga upp en vi-känsla.

Och vilka utmaningar finns det?

– Vi har ju samma krav på oss som en stor myndighet men färre anställda vilket gör att vissa personer hos oss har väldigt många roller, framför allt på den administrativa sidan. Sen är det ju en utmaning produktionsmässigt, hade vi varit fler hade vi hunnit göra mer.

Vilka utmaningar har ni som myndighet framför er?

– Det finns 265 000 lärare i Sverige och det är en utmaning att nå ut till alla med vårt arbete. Men vi har växlat upp kommunikationsinsatserna under hösten och bland annat utvecklat samarbetet med ett lärarnätverk som arbetat aktivt med våra systematiska forskningsöversikter i sina klassrum och kan stödja andra lärare i implementeringssteget. På det sättet hoppas vi nå fler. Generellt tittar vi på vad vi kan göra mer, utöver våra två huvuduppdrag att ta fram systematiska forskningsöversikter och finansiera praktiknära skolforskning.

I arbetet med att ta fram en strategi för statliga arbetsgivare togs tre målområden fram: utveckling och innovation, attraktiv arbetsgivare och ledarskap. Är det något av dessa områden som ni har särskilt fokus på utifrån ert uppdrag?

– Vi är ju ett forskningsinstitut så utveckling och innovation ligger kanske närmast till hands. Vi tittar till exempel på hur vi kan utveckla hemsidan för lärare och förskollärare och hitta nya sätt att nå ut på. Personligen har jag dock lite svårt att koppla an till visionära ord av den karaktären och jobbar nog mer på att i det lilla försöka vara en bra chef, helt enkelt. Hur lägger jag upp nästa medarbetarsamtal för att det ska bli bra? Vad är viktigt att lyfta fram på nästa möte med alla medarbetare? Och så vidare.

Vilket område är den största utmaningen för staten som helhet, anser du?

– Det är svårt att uttala sig om staten som helhet, men som nationalekonom kan jag oroas över att produktivitetsutvecklingen generellt tycks vara ganska låg, samtidigt som det finns höga förväntningar och krav på den statliga sektorn och den offentliga sektorn i stort. Det går nog inte alltid så fort att förändra och förbättra saker som det kanske skulle kunna göra.

Berätta något du har gjort som du är riktigt stolt över!

– Jag jobbade tidigare på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och startade två forskningsprogram. Nyligen fick jag veta att det fortfarande är stor efterfrågan på de rapporterna och det var riktigt roligt att höra.

Har du någon dold talang?

– Jag berättar sagor som jag hittar på själv i realtid för mina döttrar vid nattning. De brukar vara uppskattade och ibland önskar (och ibland kräver…) barnen vilka figurer som ska vara med och obligatoriska moment i handlingen, så det går inte att såsa till!