Avtalet är flexibelt och ger möjligheter till individuellt anpassade lösningar av anställningsvillkoren. En skriftlig överenskommelse om anställning - ett så kallat utlandskontrakt - upprättas mellan anställningsmyndigheten och arbetstagaren. Bestämmelserna i Villkorsavtal Seko, Villkorsavtal OFR/S,P,O, Villkorsavtal-T Saco-S samt AVA gäller alltså inte under utlandsperioden utan anställningsvillkoren regleras istället i ett utlandskontrakt.

Anställningsvillkoren i URA, som regleras i utlandskontraktet, är av tre olika slag:

• sådana som ska regleras och för vilka det anges hur det ska ske, till exempel pension och försäkringar,
• sådana som ska regleras utan att det närmare anges hur de ska regleras, till exempel lön,
• sådana som kan regleras - till exempel ersättning för kostnader för bostad, flyttning och semesterhemresor - och för vilka avtalet har riktlinjer för hur detta kan ske.

Under tjänstgöring enligt URA har arbetstagaren sitt tjänsteställe på en angiven stationeringsort utomlands.

Avtalstexterna i URA är konstruerade för normalfallet att en arbetstagare utlandsstationeras från Sverige av en statlig myndighet och omfattas av svensk socialförsäkring, svenskt pensionssystem och är obegränsat skattskyldig i Sverige.

En utlandsstationering ska alltid tidsbegränsas. Utöver bestämmelserna i Lagen om anställningsskydd (LAS) gör URA det möjligt för arbetsgivaren att anställa en arbetstagare tidsbegränsat för enbart en utlandstjänstgöring.

Utländsk medborgare utan anknytning till Sverige

Om en utländsk medborgare utan anknytning till Sverige anställs av en svensk juridisk person tillämpas inte svensk arbetsrätt (till exempel LAS och MBL). Några särskilda bestämmelser som reglerar om de här lagarna ska tillämpas utomlands finns inte. Förarbetena till nämnda lagar ger viss vägledning. När URA ska tillämpas på arbetstagare som inte omfattas av svensk sociallagstiftning, svensk pension, svenskt tjänstegruppliv med mera kan arbetsgivaren överväga om detta ska kompenseras och i så fall ska det framgå i kontraktet.

Arbetstagare till förfogande för annan organisation

URA kan också tillämpas när en arbetstagare ställs till förfogande för en annan organisation (till exempel som nationell expert i EU-institutionerna). Sådan organisation kan helt eller delvis finansiera uppdraget och arbetstagaren kan stå under dess arbetsledning. Arbetstagaren har en uppgiftsskyldighet (se 15 § URA och anmärkning till 4 § URA) om förhållanden som kan påverka arbetsgivarens bedömning av förmåner, som till exempel när en myndighet i stationeringslandet ersätter arbetstagarens flyttkostnader eller arbetstagarens makes arbetsgivare tillhandahåller familjebostad. Det ska framgå av kontraktet att kostnadsersättning inte betalas eftersom förmåner eller finansieringen kommer från annan än arbetsgivaren.

När tillämpas URA inte?

URA:s tillämpningsområde omfattar inte:

• anställda hos Regeringskansliet respektive Sida som i sin anställning utlandsstationeras till en utlandsmyndighet och omfattas av annat avtal eller annan reglering,
• författningsreglerad anställning inom Försvarsmaktens väpnade styrka utomlands och Polisens utlandsstyrka,
• anställda hos Arbetsgivarverkets frivilliga medlemmar.
• personal som anställs direkt på den utrikes verksamhetsorten eftersom de inte betraktas som utlandsstationerade. Det gäller vanligtvis medborgare i det land i vilken verksamhetsorten ligger men gäller även om det är en svensk medborgare eller en "tredjelandsmedborgare" som är bosatt i verksamhetslandet då han/hon anställs.

URA tillämpas heller inte för tjänstlediga arbetstagare som utför myndighetens verksamhet i annan anställning än staten.

Arbetstagare som är tjänstlediga och bedriver myndighetens verksamhet utomlands via anställning i så kallade exportbolag omfattas inte heller av de avtals- och lagreglerade förmåner som gäller för statliga anställningar.