2022 ett år med svag utveckling av förvaltningsanslagen

Uppräkningen av förvaltningsanslagen blir i genomsnitt 0,85 procent år 2022, motsvarande uppskrivning för 2021 var 1,35 procent vilket historiskt sett även det var en låg siffra.

AKI(ram) är arbetskostnadsindex för ramanslag och tas fram av SCB: Det visar hur arbetskraftskostnaderna förändras för tjänstemän inom industrin i procent. Det används för att skriva upp myndighetens anslag för löner.

PEK är produktivitetsavdrag eller produktivitets- och effektivitetskrav. Det tas fram av SCB och är ett sparkrav som läggs på uppskrivningen.

Det finns många orsaker till den relativt låga uppskrivningen. En är att anslagen för lokaler och övriga förvaltningsanslag utgår ifrån inflationen som länge varit låg. I den så kallade pris- och löneomräkningen baseras uppskrivningen av förvaltningsanslagen för löner och andra arbetskostnader i staten på hur löner och arbetskostnader utvecklats för tjänstemän inom industrin. Utöver en inom industrin generellt sett återhållsam löneutveckling, slöts förra året industriavtalet betydligt senare än vanligt. Detta fick till effekt att revisoner inte kom att räknas med i utfallet för de lönekostnader som omräkningstalet bygger på. Även andra arbetskraftskostnader för industritjänstemännen, till exempel pensioner, har också ökat långsamt de senaste åren. Därutöver sker schablonmässigt alltid ett avdrag i löneomräkningen för statlig sektor genom ett så kallat produktivitetsavdrag.

Allt svårare för myndigheterna att få förvaltningsanslagen att räcka till

De svaga uppskrivningarna av förvaltningsanslagen de senaste 10 åren har inneburit att myndigheterna fått allt svårare att få dessa anslag att räcka till. Detta har tydligt återspeglats i Arbetsgivarverkets kompetensbarometer där andelen myndigheter som klarar att spara minskar och andelen som tvingas låna ökat trendmässigt sedan år 2010.

Diagrammet nedan visar hur stor andel av de statliga arbetsgivarna som anslagssparat (staplar över noll-linjen) eller använt anslagskrediten (staplar under noll-linjen). Den röda linjen visar nettotalet. Nettotalet uttrycks i procent och är sparande minus kredit för respektive område – jämfört med året innan.

En stor anledning till att myndigheterna har haft det svårare att få förvaltningsanslagen att räcka till är att räntorna varit låga en längre tid. Det har påverkat både uppskrivningen av anslagen och myndigheternas kostnader för den förmånsbestämda pensionen.

 Varför leder låga räntorna till en svagare uppskrivning av förvaltningsanslagen?

Låg inflation påverkar direkt uppräkningen av förvaltningsanslagen men låg inflation påverkar också indirekt genom låga räntor. För tjänstemän inom industrin betalar arbetsgivarna in en så kallad ITP-premie för att finansiera den förmånsbestämda pensionen för industritjänstemännen. Den premien förvaltas av Alecta genom en klassisk kapitalförvaltningsportfölj som består både av aktier och räntebärande papper. Normalt sett, inte alltid, är avkastningen på aktier högre än på de säkrare räntebärande pappren. När räntorna är extremt låga som de varit under en längre tid uppstår ett fenomen som finansmarknaderna brukar kalla för T.I.N.A., There is no alternative.

När marknadsräntorna är väldigt låga och ibland till och med negativa är aktier det enda alternativet som kan ge investerare avkastning. Det gör att efterfrågan på aktier ökar vilket leder till att kurserna på aktier stiger ytterligare. Det ger en extra skjuts på avkastningen på aktier. Det har inneburit att Alecta varit framgångsrika i sin förvaltning av ITP-planen när räntorna varit låga. Det har gjort att arbetsgivare för tjänstemän inom industri fått en rabatt på ITP-premien. Det innebär ju i sin tur att arbetskostnaderna för tjänstemän inom industrin utvecklats svagare vilket resulterat i en svagare uppskrivning av förvaltningsanslagen.

Varför leder då den låga räntan till högre pensionskostnader för statliga arbetsgivare?

På det statliga avtalsområdet betalar arbetsgivarna en så kallad sparpremie för att finansiera den förmånsbestämda pensionen. Premien som fastställs av SPV varierar över år och mellan olika myndigheter. I den förmånsbestämda pensionen har vi utlovat en viss pension i framtiden. Om till exempel livslängden ökar så måste premien, allt annat lika, öka för att de belopp vi betalar in i dag ska räcka till under en längre tid. Den kanske viktigaste faktorn är dock hur marknadsräntan utvecklas. I den statliga försäkringsmodellen betalas sparpremien in till statskassan och betalas sedan ut till statstjänstemännen när det är dags att gå i pension. Premierna förvaltas inte i en normal kapitalförvaltningsportfölj som i Alectas fall. I stället beräknar SPV premierna genom en fiktiv portfölj där avkastningen följer den 10-åriga statsobligationsräntan. Den räntan har under en längre tid varit mycket låg och ibland negativ. Om avkastningen på den fiktiva portföljen är låg innebär det helt enkelt att statliga arbetsgivare måste betala in en högre premie idag för att kunna betala ut det som utlovats i avtalen i framtiden.

Utvecklingen pressar statliga myndigheters ekonomi

Situationen med en svaga utveckling av förvaltningsanslagen för löner samtidigt som kostnaderna för de förmånsbestämda pensionerna ökar kan innebära att uppsägningar inom staten inte kan uteslutas.

Regeringen har den senaste tiden ökat ambitionen för den statliga verksamheten och höjt många myndigheters så kallade sakanslag, det vill säga anslag som ska gå till att skala upp verksamheten eller ge myndigheterna nya uppdrag. Det skulle till exempel kunna innebära en större programverksamhet eller fler transfereringar med mera. Då personalresurserna inte följer med dessa ambitionsökningar riskerar det att innebära att sakanslag får lämnas tillbaks eftersom personalen inte hinner med. Arbetsgivarverket menar att det vore olyckligt om regeringens ambitionsökningar och vilja inte får genomslag.
Arbetsgivarverket är därför positivt att regeringen tillfälligt anslagit medel för att lösa situationen hos några av Arbetsgivarverket medlemmar.

Arbetsgivarverket anser dock att det behövs mer långsiktiga och strukturella förändringar. Ett sätt att hitta en mer långsiktig lösning skulle kunna vara att utöka möjligheterna för ett mer flexibelt anslagssparande eller att se över det så kallade produktivitetsavdraget som schablonmässigt minskar myndigheternas anslag till löner.