Avskedandet var lagligen grundat

Den 28 november 2018 avskedades polisinspektören H.M. från sin anställning efter att Svea hovrätt dömt honom för misshandel den 17 april 2018. Arbetsdomstolens slutsats (dom 2020 nr 44) är att avskedandet varit lagligen grundat.

Arbetsgivarverket informerar 2020

Logotyp för nyhetsbrevet Arbetsgivarverket informerar

Bakgrund

Den 28 november 2018 avskedades polisinspektören H.M. från sin anställning efter att Svea hovrätt dömt honom för misshandel den 17 april 2018.

I december 2016 var H.M. tillsammans med sin särbo på en konsert med Håkan Hellström. När artisten kom in i lokalen reste sig alla konsertbesökare för att dansa och sjunga med i låttexten. H.M. tyckte att en av dessa personer, G.T., skymde sikten för honom och hans särbo och bad honom att sätta sig ned. Det ville inte G.T. vilket ledde till en allt mer upprörd ordväxling mellan honom och H.M. H.M. försökte därefter att flera gånger trycka ned G.T. vilket fick G.T. att falla baklänges över sin stol. Därefter utdelade H.M. och G.T. slag mot varandra av vilka åtminstone ett knytnävsslag träffade G.T. i ansiktet. Slagsmålet upphörde strax innan polis kom till platsen.

H.M. har i tvisten hävdat att han inte slog det första slaget och att han handlat i nödvärn.
H.M:s fackförbund, Svenska Polisförbundet (förbundet), har ifrågasatt Svea Hovrätts brottmålsdom och har hävdat att han inte har gjort sig skyldig till något brott och därför väckt talan vid Arbetsdomstolen och yrkat att Arbetsdomstolen ska ogiltigförklara avskedandet.

Domskäl

Arbetsdomstolen, som inte är bunden av brottmålsdomen, prövade först om H.M. gjort sig skyldig till den påstådda misshandeln. Då Arbetsdomstolen fann att så var fallet prövades om brottet utgjort laga grund för avskedande eller i vart fall saklig grund för uppsägning.

En lagakraftvunnen fällande brottmålsdom har en betydande bevisverkan i den efterföljande arbetsrättsliga tvisten. Detta innebär att domstolens bedömning får inriktas på frågan om det förekommit något i Arbetsdomstolen som medför att brottmålsdomen materiella innehåll och därmed dess bevisverkan måste sättas i fråga. Högsta domstolen har i NJA 1998 s 148 uttalat att arbetstagarens motbevisning måste vara sådan att det framstår som tvivelaktigt om brottmålsdomen är riktig såvitt gäller själva ansvarsfrågan och att det beträffande brott mot person normalt krävs att den målsägande som hörts i brottmålet också hörs i tvistemålet för att brottmålsdomens bevisverkan ska motverkas. Vid Arbetsdomstolen hördes emellertid inte målsäganden G.T. utan endast H.M. och H.M:s särbo.

Arbetsdomstolen fann att det inte framkommit några omständigheter som gav anledning att frångå hovrättens bedömning i skuldfrågan, varför Arbetsdomstolen konstaterade att det var styrkt att H.M. begått den misshandel han dömts för och att han inte haft nödvärnsrätt i något skede av händelseförloppet.

Fanns det laga grund för avskedande?

Av Arbetsdomstolens praxis framgår att brottsliga handlingar som begås av polismän utom anställningen bedöms som allvarligare än om motsvarande brott hade begåtts av andra arbetstagare. Skälet är att Polismyndighetens uppgift är att förebygga och utreda brott. Polismän måste också ofta ingripa med tvångsmedel. En förutsättning för att Polismyndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett framgångsrikt sätt är att den åtnjuter allmänt förtroende och en förutsättning för ett sådant förtroende är att polismännen är oförvitliga. Det är därför av stor vikt att polismän avhåller sig från att själva begå brott. Av en polisman måste kunna krävas att han eller hon avhåller sig från sådana brott som visar på avsaknad av den behärskning som är nödvändig för arbetet.

I det nu aktuella målet hade H.M. försökt att få sin vilja igenom med hjälp av våld i form av nedtryckandet av G.T. mot stolen och i vart fall ett knytnävsslag. Gärningen, som framstår som ett utslag av bristande självbehärskning, är till sin karaktär och art sådan att den inte är förenlig med de krav som måste ställas på en polisman. H.M. är enligt Arbetsdomstolen uppenbarligen olämplig att inneha anställning som polisman. Att H.M. enligt förbundet varit en skötsam, duktig och omtyckt polisman som hans chefer trots händelsen haft fortsatt förtroende för, förändrar inte bedömningen.

Arbetsdomstolens slutsats är att avskedandet varit lagligen grundat. Förbundets talan ska därför avslås.

Arbetsgivarverkets kommentar

Även ett handlande utom anställningen kan leda till ett skiljande från anställningen för den som handlat felaktigt. Hänsyn måste tas till anställningens art och handlandets betydelse för bedömningen av arbetstagarens lämplighet för anställningen.

Kravet på en polismans oförvitlighet gör att han eller hon bedöms på ett strängare sätt än andra arbetstagare på andra arbetsmarknadsområden. Vad gäller brott där polismannen visar på avsaknad av självbehärskning beror det stränga synsättet naturligtvis på att polisen i sin tjänsteutövning kan behöva använda våld mot enskilda.

Mer information

För ytterligare information om innehållet i detta "Arbetsgivarverket informerar", kontakta Lars Åström, telefon 08-700 13 62.