Verksamhetens behov styr omfattningen av distansarbete, inte skatteregler

Skatteverket signalerar nu att regelverket kring tjänsteställe inte ska tolkas så att arbete på distans som överstiger mer än halva arbetstiden med automatik innebär att bostaden ska ses som tjänsteställe.

I tidningen Publikt säger Skatteverkets rättsliga expert Pia Blank Thörnroos, att så länge som den anställde erbjuds en arbetsplats att gå till, är huvudregeln att arbetsplatsen är tjänstestället.

Läs hela artikeln i Publikt här.

Som Arbetsgivarverket förstår uttalandet ska detta anses gälla oberoende av arbete på distans, förutsatt att det inte tecknats ett avtal mellan arbetsgivaren och den anställde, som innebär att arbetstagaren måste arbeta mer än halva tiden på annan plats än kontoret.

Frågan om tjänsteställe är bland annat av betydelse för rätten till avdrag samt ersättning för resor till arbetsgivarens kontor.

– Tidigare har vi uppfattat att Skatteverkets tolkning varit att tjänstestället är den plats där arbetstagaren, i praktiken, utför merparten av arbetet, säger Hedda Mann, chefsjurist på Arbetsgivarverket.

Hedda Mann menar dock att det aktuella uttalandet inte bör förändra arbetsgivarens ställningstaganden kring omfattningen av arbetet på distans. Arbetsgivarverkets rådgivning har alltid utgått ifrån att den avgörande faktorn för denna bedömning ska utgå från verksamhetens behov.

– Sedan har vi i rådgivningen poängterat att omfattningen av distansarbetet kan påverka skattefrågan, och därmed rätten till avdrag och ersättning för resor till kontoret, om arbetstiden på distans överstiger 50 procent. Den delen av vår rådgivning kan nu komma att behöva ses över.

Arbetsgivarverket avvaktar nu eventuella förändringar av sin rådgivning utifrån nya och förtydligade ställningstaganden från Skatteverket.