Jämnare löneomräkning underlättar verksamhetsutveckling

I den ekonomiska vårpropositionen presenterar regeringen den så kallade pris- och löneomräkningen för 2014. Systemet med pris- och löneomräkning bidrar till den statliga sektorns effektivitet men med minskade svängningar finns ännu större vinster att hämta. Det skriver Arbetsgivarverkets chefsekonom Roger Vilhelmsson på tidningen Publikts debattsida.

Länk till debattartikeln på Publikts webbplats

Pris och löneomräkningen syftar till att myndigheternas anslag skrivs upp i takt med omvärldens priser och löner så att anslagen inte förlorar i köpkraft. Eftersom nästan 60 procent av statsförvaltningens anslag går till löner brukar det så kallade löneomräkningstalet vara den viktigaste komponenten i pris- och löneomräkningen. Lite förenklat kan man säga att det statliga löneomräkningstalet beräknas utifrån hur löne- och arbetskostnaderna för tjänstemän inom tillverkningsindustrin utvecklats. Dessutom görs ett avdrag för utvecklingen av produktiviteten inom privat tjänstesektor. Tanken är att den statliga lönebildningen ska följa tillverkningsindustrins löneutveckling samtidigt som produktivitetsutvecklingen ska vara i nivå med den övriga tjänstesektorn.

Pris- och löneomräkningen har tjänat de svenska statsfinanserna väl, men kan förbättras ytterligare utan att syftet med modellen ändras i grunden. Löneomräkningstalet, som vi kan se i figuren, har kommit att variera mycket kraftigt. Kriserna och strukturförändringar inom tillverkningsindustrin har avlöst varandra. Det har inte bara gjort att löneökningarna inom tillverkningsindustrin varierat mycket. Även andra arbetskostnader som till exempel arbetsgivaravgifter och premier för tjänstepensioner har varierat kraftigt de senaste 15 åren. Resultatet av variationen ser vi i löneomräkningstalet som ena året hamnat på nästan 4,5 procent för att året därefter beräknas till en halv procent. I år är löneomräkningstalet 0 procent och i årets vårproposition kan vi nu läsa att löneomräkningstalet år 2014 blir 3,9 procent.

När vi på Arbetsgivarverket är ute och träffar våra medlemmar får vi ofta höra att den här berg- och dalbanan i myndigheternas anslag är problematisk ur flera aspekter. Därför menar Arbetsgivarverket att det finns skäl till mindre justeringar i systemet som kan jämna ut de stora variationerna i myndigheternas anslag mellan olika år, utan att för den skull över tiden ge mer pengar till myndigheterna.

En sådan lösning är att gå över till att använda ett glidande medelvärde av de årliga ökningarna i tillverkningsindustrins arbetskostnadsökningar bland tjänstemän. Det skulle ge ett jämnare löneomräkningstal över åren (i figuren ovan exemplifieras ett sådant förslag av ett löneomräkningstal baserat på ett femårigt glidande medelvärde).

De statliga myndigheterna skulle med ett sådant förslag ha lättare att planera sin verksamhet och kompetensförsörjning. Risken att satsningar och investeringar inte kan fullföljas genom att de ekonomiska förutsättningarna radikalt förändras från ett år till ett annat skulle minska väsentligt och därmed öka kostnadseffektiviteten.

En ökad förutsägbarhet skulle förbättra myndigheternas ekonomistyrning och underlätta den statliga sektorns utvecklingssatsningar till nytta för både medborgarna och företag. Vidare är förslaget kostnadsneutralt och att variationerna jämnas ut försvårar inte heller möjligheterna för den statliga sektorn att visa följsamhet mot industrins lönesättning och inte vara löneledande.

Arbetsgivarverket tror att en jämnare anslagsutveckling skulle innebära fördelar för både arbetsgivare och arbetstagare inom den statliga sektorn och i förlängningen även för medborgare, företag och för samhällsekonomin i stort.

Roger Vilhemsson, chefsekonom, Arbetsgivarverket