Siffror ingen garanti för lönenormering

Det är de sifferlösa avtalen som ger de bästa förutsättningarna att åstadkomma en väl fungerande lokal lönebildning. En lönebildning som stimulerar medarbetarna till goda resultat och bidrar till att verksamhetsmålen uppnås. Det skriver Arbetsgivarverket och Sveriges Kommuner och Landsting i slutrepliken om sifferlösa avtal på SvD Opinion.

Läs debattartikeln på SvD Opinion: Siffror ingen garanti för lönenormering

Sveriges Kommuner och Landsting och Arbetsgivarverket har sedan början av 2000-talet visat att sifferlösa avtal fungerar och inte står i strid mot principen att industrin ska vara lönenormerande. Därför behöver normen inte heller skrivas in i våra avtal vilket IF Metalls ordförande Anders Ferbe argumenterar för (Brännpunkt 27/11).

Sveriges Kommuner och Landsting och Arbetsgivarverket beskrev på Brännpunkt 24/11 varför vi anser att sifferlösa avtal skapar bättre förutsättningar för en lokal lönebildning som utgår från verksamhetens förutsättningar och behov. Och att vi också tar ansvar för att detta sker inom ramen för industrins lönenormering.

Anders Ferbe undrade i en replik varför vi inte använder oss av normeringen i våra avtal om principen om industrins lönenormering är så viktig? Svaret är naturligtvis att det är de sifferlösa avtalen som ger de bästa förutsättningarna att åstadkomma en väl fungerande lokal lönebildning. En lönebildning som stimulerar medarbetarna till goda resultat och bidrar till att verksamhetsmålen uppnås. Sifferlöshet ger en större flexibilitet och därmed möjlighet att hos arbetsgivaren prioritera inom och mellan verksamheter. Detta jämfört med en siffra i ett centralt avtal som tenderar att bli lika för alla, oavsett de skillnader som finns i förutsättningar, behov och resultat.

Vad ska de offentliga verksamheterna rätta sig efter när avtalen är sifferlösa och vad får avtalen kosta, undrar Anders Ferbe? Sifferlösa avtal skapar inga oklarheter, tvärtom förtydligas att löneprocessen bygger på respektive arbetsgivares ekonomiska förutsättningar, kompetensförsörjningsbehov och behov av att belöna goda individuella resultat. Vår roll som centrala arbetsgivarorganisationer är inte att detaljstyra, utan att stödja och bidra till utvecklingen av en väl fungerande lokal lönebildning. I detta ingår att vi för våra sektorer som helhet beaktar de samhällsekonomiska ramarna och att vi inte hotar industrins lönenormerande roll.

Anders Ferbe framhåller att man måste kunna utläsa vad avtalen utanför industrin kostar om industrins avtal ska kunna fungera som riktmärke. Av större betydelse än siffror i avtalen är uppföljningen av den officiella lönestatistiken som visar hur det faktiskt blev. Siffror i avtalen är i sig inte någon garanti för industrins lönenormering. Följsamheten skapas istället av en god arbetsgivarpolitisk samverkan. Om den inte skulle fungera skulle den offentliga sektorns lönebildning utgöra en risk för industrins normering oavsett avtalskonstruktion.

Avslutningsvis bjuder Anders Ferbe in de offentliga arbetsgivarna till en fortsatt diskussion kring lönebildningens förutsättningar. Vi bejakar fortsatt dialog, och vi är övertygade om att IF Metall inte behöver känna den oro för de sifferlösa avtalen som Anders Ferbe ger uttryck för.

HÅKAN SÖRMAN vd Sveriges Kommuner och Landsting

ULF BENGTSON generaldirektör, Arbetsgivarverket