Det arbetsgivarpolitiska uppdraget

Regeringen har delegerat stora delar av arbetsgivarpolitiken till myndigheterna och deras högsta chef. Myndigheterna har därmed ett självständigt arbetsgivaransvar för personal och organisation av verksamheten tillsammans med ett gemensamt uppdrag.

Fram till 1994 ansvarade regering och riksdag för lönebildningen på det statliga området. Samma år genomfördes en reform som innebar att arbetsgivarpolitiken, som är en del av förvaltningspolitiken, delegerades till respektive myndighet. Delegeringen innebar att lönebildningen därigenom skulle ske på myndighetsnivå. Samtidigt infördes ramanslagssystemet och de statliga arbetsgivarna blev obligatoriska medlemmar i sin då, nybildade arbetsgivarorganisation Arbetsgivarverket. Verket fick till uppgift att samordna och utveckla den delegerade arbetsgivarpolitiken, förhandla de centrala avtalen, ge råd och stöd samt företräda myndigheterna i arbetstvister.

Reformen bekräftade den svenska modellen där självständiga parter på arbetsmarknaden - inte lagstiftaren - ansvarar för lönebildningen.

Delegerat ansvar och krav på arbetsgivarsamverkan

Av den arbetsgivarpolitiska delegeringen följer att Arbetsgivarverket är arbetsgivarorganisation för statlig sektor och samtliga myndigheter under regeringen är obligatoriska medlemmar. Arbetsgivarverket har också ett antal frivilliga medlemmar.

Arbetsgivarverket ansvarar för utveckling och samordning av den statliga arbetsgivarpolitiken tillsammans med sina medlemmar. Denna samordning kallas arbetsgivarsamverkan och slås bland annat fast i myndighetsförordningen som gäller alla myndigheter.

Bild som visar hur ansvaret för den statliga arbetsgivarpolitiken ser ut (png).

Ett resultat av arbetsgivarsamverkan är den gemensamma strategin för statliga arbetsgivare. Strategin beslutas av statliga verksamheters högsta chefer och pekar ut ett antal viktiga förändringsområden som har betydelse för myndigheternas ekonomi, kompetensförsörjning och möjligheter att bedriva en effektiv verksamhet.

Strategin är ett stöd för ledare på alla nivåer i arbetet med att utveckla och skapa effektiva statliga verksamheter. Genom att alla medlemmar omsätter strategin till konkret handling stödjer strategin en önskvärd utveckling av den statliga sektorns verksamheter.

Den lokala arbetsgivarpolitiken

Den arbetsgivarpolitiska delegeringen ger varje myndighet stor frihet under ansvar att självständigt utforma den lokala arbetsgivarpolitiken. Till exempel besluta om organisation, arbetsprocesser, lönebildning och kompetensförsörjning, samverkan samt tillämpning av arbetstider och allmänna villkor i övrigt.

Den lokala arbetsgivarpolitiken ska gagna såväl verksamheten som medarbetarna. Den ska överensstämma med den gemensamma arbetsgivarpolitiken, det vill säga de centrala statliga kollektivavtalen och regeringens övergripande mål för de statliga arbetsgivarfrågorna. Den lokala arbetsgivarpolitiken ska också utformas så att den stödjer de gemensamma arbetsgivarpolitiska strävanden och målbilder som kommer till uttryck i Strategi för statliga arbetsgivare.