Beskattning och socialförsäkring
En arbetstagare som är anställd vid en statlig myndighet i Sverige är under tjänstgöringen som nationell expert i en EU-institution fortsatt folkbokförd (enligt 14§ folkbokföringslagen) i Sverige.
Arbetstagaren är då fullt skattskyldig i Sverige vilket innebär att anställningsmyndigheten i Sverige under arbetstagarens tjänstgöringstid i EU-institutionen ska göra preliminärt skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter för arbetstagarens lön på samma sätt som vid tjänstgöring i Sverige.
Beskattning
Allt som EU betalar eller som ger som ersättning eller förmån till arbetstagaren är i grunden skattepliktigt i Sverige. På samma sätt som övriga statligt anställda med stationering utomlands kan dock även arbetstagare som är nationell expert omfattas av de skattebestämmelser som innebär skattefrihet för vissa ersättningar för merkostnader på grund av utlandsstationeringen. Dessa regler finns i 11 kap. inkomstskattelagen i 18§ om skattefrihet för hälso- och sjukvård, i 21§ om skattefrihet för bostad, barns deltagande i förskoleverksamhet/skolbarnomsorg, barns skolgång, medföljandetillägg och merkostnadstillägg samt i 27§ om skattefrihet för flyttningsersättningar.
De schablonersättningar och övriga kostnadsersättningar som kommissionen betalar till den nationella arbetstagaren behöver alltså inte tas upp till beskattning i Sverige till den del de sammanlagda kostnadsersättningarna från kommissionen motsvarar de kostnadsersättningar som är undantagna från beskattning enligt ovan. För att komma i åtnjutande av denna skattefrihet behöver en jämförelse göras mellan de ersättningar och förmåner som arbetstagaren erhåller från EU och de ersättningar och förmåner som anställningsmyndigheten i Sverige skulle ha kunnat utbetala eller tillhandahålla skattefritt genom ett URA-kontrakt om anställningsmyndigheten hade svarat för dessa ersättningar och förmåner.
I URA-kontraktet måste därför de kostnadsersättningar som utbetalas eller tillhandahålls av EU redovisas och det måste i varje del anges i vilken mån de motsvaras av en förmån som enligt URA är skattefri enligt reglerna i inkomstskattelagen.
För arbetstagaren finns då de båda schablonbeloppen (Daily Subsistence Allowance - DSA) och (Monthly Allowance - MA) som arbetstagaren får direkt av EU. Dessa schablonersättningar som EU-institutionen betalar månadsvis till den arbetstagaren är avsedda att täcka arbetstagarens merkostnader på stationeringsorten till exempel bostadskostnad, ökade levnadskostnader, kostnad för hemresor (utöver ut- och återresa), skolkostnader etcera. I vilken mån DSA och MA kan göras skattefria beror på arbetstagarens familjesituation och val av boende resor etcera.
Konstruktionen i URA-kontraktet är att de förmåner och ersättningar som arbetstagaren får direkt från EU "avräknas fiktivt" mot förmåner och kostnadsersättningar enligt URA på det sätt som anges i exemplet på URA-kontrakt för en nationell expert, se sidan
Utlandskontrakt
För en ensamstående arbetstagare är det vanligtvis beloppet för merkostnadstillägg samt kostnad för bostad och resor till Sverige som kan "avräknas". För en familj med två vuxna och barn kan dessutom eventuellt belopp för medföljandetillägg samt kostnader för förskola och skola "avräknas".
I det fall summan av de ersättningar och förmåner som EU betalar eller tillhandahåller direkt till arbetstagaren överstiger vad som i kontraktet angivits motsvara kostnadsersättningar enligt bilaga till 13 § URA, är överskjutande del skattepliktig för arbetstagaren. I ett sådant fall ska arbetstagaren själv i sin deklaration uppge vilken ersättning från EU-kommissionen som är skattepliktig eftersom kommissionen inte gör något skatteavdrag på utbetalningar till arbetstagaren.
I det fall summan av de ersättningar som ges av EU direkt till arbetstagaren understiger vad som i kontraktet angivits motsvara kostnadsersättningar enligt bilaga till 13 § URA har inte anställningsmyndigheten i någon del skyldighet att betala mellanskillnaden såvida inte detta särskilt angivits i kontraktet.
En allmän skatteregel (utöver de särregler som är kopplade till URA-avtalet) som gäller hemresor generellt:
Om arbetstagaren själv betalar resor (utöver för de resor som i förekommande fall gjorts skattefria enligt URA-kontraktet) kan arbetstagaren i självdeklarationen yrka avdrag för faktiska resekostnader (enligt 12 kap. 24 § inkomstskattelagen) för högst en hemresa per vecka inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna om arbetstagaren på grund av sitt arbete vistas på annan ort än den där han eller hans familj bor. Arbetstagaren måste ha familj i det land arbetstagaren reser till. Enligt skattebestämmelsen avses kärnfamilj, det vill säga man, hustru eller motsvarande och barn under 18 år.
Socialförsäkringsreglerna
Socialförsäkring vid utsändning till ett land utanför EU
Enligt 5 kap. 4 § socialförsäkringsbalken ska den som sänds ut till ett annat land av en statlig arbetsgivare för arbete för arbetsgivarens räkning anses vara bosatt i Sverige under hela utsändningstiden om han eller hon tidigare någon gång varit bosatt här i landet.
Enligt 6 kap. 4 § socialförsäkringsbalken ska arbete utomlands för en arbetsgivare med verksamhet i Sverige anses som arbete i Sverige, om arbetstagaren är utsänd av arbetsgivaren. Om det är en statlig arbetstagare anses denne arbeta i Sverige under hela utsändningstiden.
Medföljande familjemedlemmar omfattas endast av den bosättningsbaserade försäkringen (5 kap. 8 § socialförsäkringsbalken) om de inte själva kvalificerar sig för den arbetsbaserade försäkringen.
Socialförsäkring vid utsändning till ett land inom EU
De statligt anställda tillhör svensk socialförsäkring under hela utsändningstiden. Detta eftersom offentligt anställda, enligt artikel 11.3.b. i förordning (EG) 883/2004, omfattas av lagstiftningen i det medlemsland till vilket förvaltningen som sysselsätter personen hör. Om arbetstagaren däremot skulle få ytterligare en offentlig anställning, i ett annat EU-land, gäller andra regler.
Medföljande bedöms självständigt. Om personen börjar arbeta i det andra medlemslandet är det vanligtvis huvudregeln om arbetslandets lagstiftning som är tillämplig, det vill säga att personen kommer att tillhöra det andra medlemslandets socialförsäkring, enligt artikel 11.3.a. i förordning (EG) 883/2004. Om personen inte börjar arbeta i det andra medlemslandet ska personen som regel omfattas av bosättningslandets lagstiftning enligt artikel 11.3.e. i förordning (EG) nr 883/2004. För att fastställa var en person ska anses bosatt enligt den EU-rättsliga bedömningen ska en bedömning göras av var personen har sitt varaktiga centrum för sina intressen. Det innebär att en sammanvägd bedömning ska göras utifrån olika faktorer där ingen enskild omständighet är avgörande (exempelvis vistelsens varaktighet, personens familjesituation, bostadsförhållanden med mera). Vilka faktorer som Försäkringskassan, vid denna bedömning, ska ta hänsyn till framgår av EU-praxis och artikel 11 i förordning (EG) nr 987/2009.
Innan tjänstgöringen påbörjas ska Försäkringskassan utfärda vissa intyg.