Vi har flera internationella medarbetare som arbetar på distans från sitt hemland. Vilka regler gäller för dessa medarbetare?

Anställningsvillkor enligt kollektivavtal

Situationen med distansarbete utomlands är oreglerad i våra kollektivavtal och rättsläget är oklart. Utifrån detta bör situationen om distansarbete från utlandet undvikas.

Utgångspunkten för att våra centrala kollektivavtal vid utlandstjänstgöring ska gälla är nämligen att personer som arbetar utomlands antingen är lokalanställda i utlandet på en utlandsmyndighet (det vill säga vid Sveriges ambassader utomlands), då gäller vårt LOK-avtal, eller är utlandsstationerade från Sverige (då gäller i normalfallet URA och för vissa utsända arbetstagare med placering på utlandsmyndighet, UVA). Myndigheter som inte är en utlandsmyndighet får inte lokalanställa arbetstagare i ett annat land.

Vad avser kollektivavtalade försäkringar så gäller, förutsatt att reglerna är tillämpliga enligt ovan, TGL-S och PSA (begränsningar förekommer för vissa lokalanställda och arbetstagare med annan socialförsäkringstillhörighet än i Sverige ). Vid, av arbetsgivaren beordrad tjänsteresa utomlands, gäller statens tjänstereseförsäkring samt för utsända på URA och UVA respektive avtals kompletterande försäkringsskydd som tecknas genom Kammarkollegiet (URA respektive UVA-försäkring).  

Arbetsrättslig och arbetsmiljörättslig lagstiftning

Vid lagvalsfrågor i samband med anställningar är huvudregeln, om parterna inte kommit överens om annat, att det är lagen i det land som arbetet vanligtvis utförs i som är tillämplig. Om den anställde inte vanligtvis utför sitt arbete i ett och samma land är det lagen i det land där verksamhetsstället som hen anställdes vid är beläget. Detta gäller om det inte av de samlade omständigheterna framgår att anställningsavtalet har närmare anknytning till ett annat land, då är det lagen i det landet som ska tillämpas. Om arbetet vanligtvis utförs i till exempel Frankrike kan det således vara fransk arbetsmiljölag och fransk anställningsskyddslag som ska tillämpas trots att arbetstagaren enligt anställningsbeviset är placerad i Sverige. Gränsdragningsfrågor kan dock uppstå och får bedömas från fall till fall.

Socialförsäkring

När det gäller socialförsäkringen och lagvalsfrågor gäller olika beroende på om det handlar om arbete inom EU/EES eller utanför EU/EES (tredje land). I dagligt tal brukar vi tala om ”det land där en person är försäkrad” när vi menar ”det land vars socialförsäkringsregler ska gälla”.

Vid utsändning och tjänsteresa är arbetstagaren normalt försäkrad i det utsändande landet/det land där arbetsgivaren finns (oavsett om det är inom EU eller inte).

I övrigt gäller följande huvudregler.

Inom EU

Frågan om var en arbetstagare kan anses försäkrad regleras i huvudsak i förordning (EG) nr 883/2004.

Offentliga arbetsgivare (myndigheter under regering och riksdag) 

En offentligt anställd arbetstagare är försäkrad i det land där arbetsgivaren finns. Det gäller oavsett var personen är bosatt och var personen arbetar (artikel 13.1.b). Det innebär exempelvis att en arbetstagare som är anställd av en myndighet i Sverige kan arbeta på distans utomlands och ändå vara försäkrad i Sverige. För lokalanställda vid utlandsmyndigheter, det vill säga arbetstagare som inte är anställda i Sverige utan anställda “på plats”, på utlandsmyndigheten, gäller dock att de är försäkrade i arbetslandet (artikel 11.3 a.)

Om arbetstagaren är offentligt anställd i ett land och arbetar för en privat arbetsgivare i ett annat land, är arbetstagaren försäkrad i det land där den offentliga arbetsgivaren finns (artikel 13.4). Endast om en person är anställd av flera offentliga arbetsgivare gäller regeln om arbete i flera länder (samma som för privat anställda, se nedan).

Privata arbetsgivare (Arbetsgivarverkets frivilliga medlemmar)

Privat anställda arbetstagare omfattas av huvudregeln inom EU och omfattas därför som regel av socialförsäkringen i det land där arbetet faktiskt utförs, oavsett om arbetstagaren bor där eller inte. Så om arbetstagaren till exempel utför arbete på distans i ett EU/EES-land, men bor eller är anställd i ett annat land, är hen som regel försäkrad i arbetslandet (artikel 11.3 a).

Om arbetstagaren däremot arbetar omväxlande i till exempel två länder (för samma eller olika arbetsgivare) är arbetstagaren försäkrad i bosättningslandet om hen arbetar en väsentlig del, minst 25 procent, i bosättningslandet (artikel 13.1.a). Om arbetstagaren utför mindre än en väsentlig del av arbetet i bosättningslandet bestäms den tillämpliga lagstiftningen utifrån olika bestämmelser beroende på hur många arbetsgivare personen har och var arbetsgivaren eller arbetsgivarna har sitt säte.

Utanför EU/EES (tredje land)

Utanför EU/EES gäller som regel socialförsäkringsbalken (SFB), om det inte finns en konvention/avtal med ett annat land. Då kan andra regler helt eller delvis gälla. Här beskrivs vad som gäller enligt SFB. Utanför EU/EES gör man skillnad på den bosättningsbaserade försäkringen (till den hör exempelvis förmåner som barnbidrag) och den arbetsbaserade försäkringen (till den hör exempelvis sjukpenning).

Den bosättningsbaserade försäkringen

En person som bosätter sig i annat land kvarstår ofta i den svenska försäkringen så länge avsikten är att inte vara borta längre än ett år (5 kap. 2 och 3 §§  SFB). Bedömningen av var personen kan anses bosatt görs dock genom en sammanvägning av en rad olika faktorer.

Den arbetsbaserade försäkringen

En arbetstagare som arbetar i Sverige är försäkrad för arbetsbaserade förmåner (6 kap. 2 § SFB). Med begreppet "arbete i Sverige" avses arbete som rent fysiskt utförs i Sverige. Det innebär att den arbetsbaserade försäkringen i Sverige som regel inte gäller om en arbetstagare arbetar på distans i ett annat land. Personen kan istället vara försäkrad för arbete i det andra landet, beroende på hur det landets lagstiftning ser ut.

För att vara säker på vad som gäller för en arbetstagare i ett enskilt fall rekommenderas att arbetstagaren stämmer av med Försäkringskassan vad som gäller i just dennes situation.