Nya anlitandeformer utmanar regelverket

Normen för svensk lagstiftning i arbetslivet utgår från tillsvidare- och visstidsanställningar. Samtidigt pågår en omfattande digitalisering som innebär att andelen temporära jobb ökar och utmanar det arbetsrättsliga regelverket.

Drygt 80 deltagare kom för att lyssna på Arbetsgivarverkets lunchföreläsning om hur digitaliseringen medför helt nya anlitandeformer i arbetslivet och utmanar det arbetsrättsliga regelverket. Föreläsningen hölls på 7A i centrala Stockholm och är den andra i en serie av sammanlagt fyra som Arbetsgivarverket genomför under 2017.

Eva Liedström Adler, generaldirektör vid Arbetsgivarverket inledde seminariet med att hälsa alla deltagare välkomna. Hon påpekade att tanken med föreläsningsserien inte är att ge svar på svåra frågor utan istället ge en inblick i olika ämnen inom innovationsområdet som kan bidra till fortsatt egen förkovran i ämnet.
- Utveckling är en viktig del av den statliga verksamheten och digitaliseringen kommer att förändra arbetslivet i stort. Det gäller för oss att hänga med i hur vi ska hitta flexibla förhållningssätt inom ramen för vårt uppdrag, sade Eva Liedström Adler.

Arbetsgivarverkets chefsekonom, Roger Vilhelmsson beskrev de vanligaste anlitandeformerna på dagens arbetsmarknad. Han konstaterade att de flesta flexibla anlitandeformer ökar i arbetslivet. Dessutom ökar andelen temporära jobb medan de permanenta jobben blir allt färre. Förklaringarna är många. Bland annat underlättar ny teknik och digitala plattformar matchningen mellan uppdragstagare och uppdragsgivare. När kostnaderna för att kontrollera, värdera, förhandla och skriva kontrakt för arbetskraft som anlitas blir lägre, blir det mer attraktivt för en arbetsgivare att hyra istället för att anställa.

Även faktorer som en ökad individualisering i samhället bidrar till att många vill ha en mer flexibel arbetssituation. Sammantaget innebär detta att fler väljer någon av de nya anlitandeformerna även om det fortfarande handlar om en ganska liten grupp totalt sett.
- Ytterligare en faktor är att det krävs betydligt mindre kapital än tidigare för att kunna starta eget nu än tidigare, sade Roger Vilhelmsson.

Hedda Mann, biträdande chefsjurist vid Arbetsgivarverket menade att normen för lagstiftningen i Sverige fortfarande utgår från tillsvidare- eller visstidsanställningar. I takt med att så kallade egenanställningar som förmedlas via digitala plattformar blir allt vanligare, blir det svårare att definiera om det är fråga om ett anställningsförhållande eller inte.
- Som alltid när något är nytt kommer det att bli domstolsprövningar till dess praxis har satt sig, sade Hedda Mann

För att visa hur komplext begreppen arbetsgivare och arbetstagare har blivit idag nämnde Hedda Mann det amerikanska IT-företaget Uber som exempel. Företaget erbjuder en internetbaserad tjänst för beställning och betalning av taxi- och samåkningsresor. Resorna bokas via en app i en smart telefon och lokala chaufförer anlitas.
– För att Uber ska kunna garantera en viss kvalitet poängsätter kunderna chaufförerna som i sin tur måste följa vissa regler. En brittisk domstol har konstaterat att avtalen är konstruerade i syfte att undvika ett anställningsförhållande, men menade att chaufförerna är ”workers” eftersom de utför arbetet personligen för Ubers räkning, fortsatte hon.

När det gäller egenanställningar har Kammarrätten i en dom kommit fram till att ett egenanställningsföretag inte är att betrakta som arbetsgivare utan en administratör, även om det finns ett anställningsavtal.

Inom staten finns ett antal rättsregler som riskerar att krocka med det digitaliserade arbetslivet. Frågan om det är en regelrätt anställning eller inte har betydelse för om det är reglerna om förtjänst och skicklighet som ska tillämpas eller lagen om offentlig upphandling. Eftersom de nya anlitandeformerna ofta tillämpas av kombinatörer aktualiseras även reglerna om förtroendeskadliga bisysslor och förbudet mot att ha två statliga anställningar samtidigt enligt Hedda Mann.
- Det är viktigt att komma ihåg att syftet med reglerna är att minimera risken för till exempel korruption. Svensk statlig verksamhet har ett högt anseende och detta ska vi värna, sade hon.

 

Efter föreläsningarna inleddes en paneldebatt som modererades av Claes Nyberg där även Arbetsförmedlingens chefsjurist Anna Middelmann deltog. Diskussionen handlade om hur myndigheter kan behöva ändra sitt sätt att arbeta för att kunna möta förändrade krav, utan att tumma på regelverket, och samtidigt kunna ta del av den kompetens som statlig verksamhet behöver.

– Vi inom staten måste bli bättre på att beställa rätt kompetens och veta om arbetsuppgifterna lämpar sig för anställning eller uppdrag. Det är det som styr om vi behöver ha ett rekryteringsförfarande eller om det ska bli göras en offentlig upphandling. Och i det senare fallet tror jag att vi behöver bli bättre, konstaterade Anna Middelmann.

 

Faktaruta: Vanliga anlitandeformer på svensk arbetsmarknad

  • Egen företagare: Är en person som har enskild firma eller handelsbolag och personligen ekonomiskt ansvarig för företagets skulder. Denna form ökar sedan 2010.
  • Enmansföretag: Är ett företag som drivs av en person men har ingen begränsning i bolagsform och kan ägas av fler. Denna form ökar sedan 2010.
  • Kombinatör: Är en person som under samma år varit både anställd och företagare. Denna form ökar inte för närvarande.
  • Egenanställd: Är uppdragstagare som inte har ett företag utan är anställd av ett egananställningsföretag som sköter fakturering mot uppdragsgivare. Denna form har ökat dramatiskt sedan 2011.
  • Bemanningsanställd: Är anställd i bemanningsföretag och hyrs ut till annan uppdragsgivare. Denna form har fördubblats sedan 2006.
  • Uppdragstagare: Är en person som utför uppdrag åt andra och kan vara både företagare och arbetstagare. Denna form är på uppgång sedan 2006.

Källa: Arbetsgivarverket

 

Se seminariet i sin helhet: