Delegerat ansvar och arbetsgivarsamverkan

Regeringen har delegerat stora delar av arbetsgivarpolitiken till myndigheternas chefer. Myndigheterna har därmed ett självständigt arbetsgivaransvar för personal och organisation av verksamheten. Men, så har det inte alltid varit.

Fram till mitten av 1990-talet ansvarade till exempel regering och riksdag för lönebildningen på det statliga området. Då infördes ramanslagssystemet och samtidigt bildades Arbetsgivarverket som bland annat fick till uppgift att utföra förhandlingsarbete och företräda myndigheterna i arbetstvister. Reformen bekräftade den svenska modellen där självständiga parter på arbetsmarknaden - inte lagstiftaren - ansvarar för lönebildningen.

Arbetsgivarverket

För att kunna utveckla en statlig arbetsgivarpolitik utifrån gemensamma normer och värderingar behöver myndigheterna samverka med varandra. Det slås bland annat fast i myndighetsförordningen som gäller för alla myndigheter.

Arbetsgivarverket är en arbetsgivarorganisation som samtliga statliga myndigheter är medlemmar i. Verket sluter centrala kollektivavtal och ansvarar för samordningen av den statliga arbetsgivarpolitiken. Denna samordning kallas arbetsgivarsamverkan.

Även om myndigheternas förutsättningar och behov varierar finns det flera områden där samordning och samverkan i arbetsgivarfrågor kan höja effektiviteten. Samordningsvinster kan skapas när det bland annat gäller systematik i olika frågor, till exempel löne- och tidsanvändningsstatistik samt omvärlds- och intressebevakning.

Som medlemsorganisation och part på arbetsmarknaden verkar Arbetsgivarverket för medlemmarnas intressen gentemot politiker, beslutsfattare och andra intressenter. Arbetsgivarverket företräder medlemmarnas ståndpunkter i utredningar, remissvar, i externa organ och i den offentliga debatten kring arbetsgivarpolitiska frågor. Det är av stor vikt att beslutsfattare har god kunskap om de konsekvenser som politiska beslut får för den statliga arbetsgivarpolitiken.

Arbetsgivarverket bjuder kontinuerligt in myndighetschefer till möten om strategiskt viktiga arbetsgivarpolitiska frågor som en del av samordningen av den statliga arbetsgivarpolitiken. Ett resultat av denna verksamhet är strategidokumentet Utmaningar - Strategi för den statliga arbetsgivarpolitiken 2007-2010. Strategin är beslutad av cheferna för de statliga myndigheterna och verken. Den anger färdriktningen för ett antal viktiga förändringsområden som har betydelse för myndigheternas ekonomi, kompetensförsörjning och möjligheter att bedriva en effektiv verksamhet.

Den statliga arbetsgivarpolitikens betydelse på din myndighet

Den arbetsgivarpolitiska delegeringen ger varje myndighet stor frihet att, under ansvar, självständigt utforma den lokala arbetsgivarpolitiken, det vill säga besluta om organisation, arbetsprocesser, lönebildning och kompetensförsörjning, tillämpning av arbetstider, delpension, allmänna villkor och semester.

Den lokala arbetsgivarpolitiken ska gagna såväl verksamheten som medarbetarna. Dessutom ska den överensstämma med den statliga arbetsgivarpolitiken, det vill säga de statliga kollektivavtalen och regeringens övergripande mål för de statliga arbetsgivarfrågorna. Den lokala arbetsgivarpolitiken ska också formas utifrån den gemensamma övergripande strategin som de statliga myndighetscheferna kommit överens om och de utvecklingsinsatser som strategin resulterat i.

Gå dir­ekt til­l

Nor­mer och vär­der­ing­ar

Arbetsgivarpolitiken anger de normer och värderingar som styr hur myndighetens chefer agerar i egenskap av arbetsgivare gentemot medarbetarna och deras företrädare.